Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några anmärkningar rörande förändrade bestämmelser för vinnande af filosofisk doktorsgrad (Apn)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Några anmärkningar angående filosofisk doktorsgrad.
statsrådet F. P. Carlsons ledning utarbetade förordningen af 1870
bar länge och från de mest kompetenta håll varit föremål för
missbelåtenhet. Om också afsikten med nämda förordning från början
var god, har den dock genom de för den nya gradens erhållande
af professorerna uppstälda tentamensvilkoren förfelat sitt syfte.
Den har bl. a. delat lärarekåren i 2 från hvarandra skarpt skilda
klasser: adjunkter och lektorer, och mellan dem befäst ett
oöfver-stigligt svalg. Och dock ingår för ett laudatur i nya
kandidatexamen i det eller det ämnet allt, hvad som rättmätligen kan
fordras af en lektor; hvad som tillagts för licenciatexamen, har,
strängt taget, blott att göra med högre, för universitetet afsedda
studier och är öfverflödigt, ja i vissa fall rent af skadligt för
skolan — jämför t. ex. fordringarna i lefvande språk, där för
kandidatexamen fordras kunskap i språken efter år 1600, i
licenciatexamen kännedom af språkens utveckling före samma tid.
Under studiet häraf glömmer den blifvande lektorn helt enkelt
bort, hvad han kunnat till kandidatexamen, och dock är det
blott detta, som just fordras för skolan, det andra är för henne
helt enkelt onyttigt. Denna förordning med sina skarpt fixerade,
ehuru tid efter annan genom oppositionen däremot förändrade
bestämmelser rörande vissa "tvångsårnnen" har därför ock med
rätta blifvit stämplad som en "tvångströja", hvilken man hoppas
snart skola till gagn för det allmänna bästa och för den fria
forskningen blifva afkastad. Måtte blott något bättre komma
att efterträda densamma.
Förf., som under en flerårig vistelse vid utländska
universitet kommit i tillfälle att sätta sig in i deras examensväsende,
vill därför i denna fråga, som icke blott för vårt skolväsen, utan
äfven för hela vårt akademiska lif är af ett så vitalt intresse,
framställa några tankar och därigenom i sin ringa mån möjligen
bidraga till en lycklig lösning af densamma, förhoppandes, att
de synpunkter, han härvid kommer att framhålla, ej utan vidare
må förkastas såsom tomma hugskott, omöjliga att realisera, utan
att de för sakens egen vikts skull må underkastas en noggrann
pröfning och, endast där de inför denna skulle befinnas vara
outförbara, förkastas. Det är ju också ej något utförligt förslag,
förf. här vill framställa, utan, som sagdt, blott några, som han
tror, beaktansvärda anmärkningar.
För det första måste härvid den gamla, men ofta,
åtminstone vid uppgörandet af kurserna för den nya licenciatexamen,
förbisedda sanningen framhållas, att universitetet i väsentlig mån
är till för skolans skull, för att utbilda kunniga och dugliga
lärare. Då därför i början på 1870-talet en professor förklarade
sig ej kunna utdela något laudatur i licenciatexamen, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
