Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - F. F. Carlson † (R. Törnebladh)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 F. F. Carlson †.
velat begagna sig af denna särskildt med afseende på
möjligheten att fullborda det begynta historiska arbetet.
Tilläfventyrs bidrog också ställningen af de "stora" frågorna 0111
försvarets ordnande och grundskatternas afskrifning till att
förmå honom att söka det enskilda lifvets lugn. År 1873 hade
Carlson varit själen i den s. k. kompromissen, och då 1875
års förslag om försvarets stärkande hade fallit, värkade han
kraftigt till framläggande af 1877 års öfvergångsförslag,
hvilket så när hade vunnit riksdagens bifall. Kom så den stora
motionen af 1878, efter hvars fall förhållandena syntes
nästan hopplösa..
Efter sitt tillbakaträdande fortsatte Carlson emellertid
sin riksdagsvärksamhet och var en nitisk, arbetsam och
skicklig ledamot af statsutskottet. Inom detta hade han mer än
ett tillfälle att främja undervisningens och kulturens
intressen. Bland annat var han en af de mest värksamma
framjama af 1882 års förslag till löneförbättring för lärarna.
Att detta till hälften gick igenom, därför har man till ej
ringa del att tacka Carlsons skickliga försvar i utskottet och
väl beräknade formulering af den s. k. "klämmen", något
hvari han i allmänhet var mästare. Märkligt måste det
förefalla, att samme man, som 185G—58 grundlade
förbättringen af lärarnas lönevilkor, 1882 fick iaga så liflig del i
bemödandet att slutligen ordna desamma. För öfrigt har han
fäst sitt namn vid en annan ekonomisk fråga för lärarkåren,
reglementet för lärarnas enke- och pupillkassa af den 11
oktober 1878 är nämligen kontrasigneradt af honom.
Icke mindre betydande är den värksamhet, som Carlson
i egenskap både af riksdagsman och sfatsrådsledamot
ådagalagt för det svenska folkskoleväsendets utveckling. Särskildt
må ihågkommas hans förslag vid 1862 —1863 års riksdag om
reglerande af lärarlönerna samt om seminariernas
ombildning. Och Carlson var icke en riksdagsman, som sökte för
godt köp skaffa sig ära genom att väcka omogna förslag, för
hvilkas fall sedermera andra få bära ansvaret; han hade icke
blott noga genomtänkt hvad han föreslog, utan ock väl
beräknat möjligheterna’för att genomdrifva det, hvarjämte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
