Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - F. F. Carlson † (R. Törnebladh)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
F. F. Carlson †.
andra samhällsklasser vara värksamma för allmänna
angelägenheter, har den gärna lämnat dem sitt förtroende".
Om kyrkans ställning heter det: "Jag vill endast i
korthet uttala, att efter min tanke presterskapet icke
behöfver politisk makt för att trygga kyrkans oberoende eller
hennes inflytande. Kyrkans stöd äro starkare än så — -.
När jag hör fordringar om särskilda stöd för kyrkan
framställas, har jag icke kunnat undgå att erinra mig ett ställe
i ett af Luthers bref. Han berättar där, huru han under en
klar afton efter solens nedgång sett ut genom sitt fönster.
Han skådade det praktfulla himlahvalfvet med alla sina
stjärnor och beundrade det. Men han såg inga pelare, genom
hvilka mästaren, som bygt detta hvalf, gifvit detsamma stöd.
Ändock stod det härliga hvalfvet uppe. Men bredvid honom
voro någre, som sökte efter sådana pelare och ville kunna
taga i dem. När de det icke kunde, fruktade de, såsom
om himmelen skulle för visso instörta, af ingen annan orsak
än att de icke knnde se eller taga på pelarne. Om de blott
kunde taga på dem, så stode himmelen fast".
Vi hafva velat anföra dessa ställen för att visa, huru
Carlson uppfattade situationen, huru fast han trodde på
riktigheten af det steg, som skulle tagas, och huru skickligt
han förstod att kläda sina tankar i ord. Slutet af talet
karaktäriserar Carlsons politiska uppfattning i allmänhet.
Ilan säger där bland annat: "Det tinnes i politiska
förhållanden något, som kallas det rätta ögonblicket. Efter min
öfvertygelse är detta ögonblick för representationsfrågans
lösning nu inne. Om det icke begagnas, återkommer det
aldrig".
Vi hafva hittills underlåtit att tala om Carlsons arbete
i och för universitetet. Yid Upsala akademi grundlade han sin
bildning, och där uppträdde han först såsom lärare. Tidigt
indragen i det politiska lifvet fick han likväl ej fullfölja de
ansatser, han såsom universitetslärare liade tagit.
Betydelselös blef dock ej hans värksamhet såsom sådan. Redan från
början af sin professorstid sökte han åstadkomma en mera
personlig förbindelse med sina lärjungar, än annars var fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
