Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Raoul Frary, La question du latin; Charles Bigot, Questions d’enseignement secondaire; Albert Duruy. L’instruction publique et la démocratie (J. af S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Raoul Frary, La Question du latin etc.
det, att själfva den ledande principen är falsk och i längden
olycksbringande. Principen är tydligen den, att skolan har till
uppgift att uppställa en armé af unge män, så utrustade, att de
kunna återställa Frankrikes prestige; och vidare, att detta mål
kan vinnas, och vinnas ganska snart, genom en förändring i
program och skollagsstiftning. Liksom i de gamla
konskriptions-tiderna har man glömt att taga den enskilde med i räkningen;
men vid uppfostran är icke fäderneslandet det högsta begreppet,
utan det är pojken. Och liksom revolutionens teoretiker glömde,
att en man icke blott är människa, utan äfven fransman,
adelsman och katolik, så har mail nu lyckats glömma de båda
rivaliserande folkens race, historia, religion och familjelif, med ett
ord allt — utom skolprogrammen och lexorna.
När det är så, att man genom ett penndrag kan skapa
ett starkare och bättre släkte, vore det i sanning oförlåtligt att
icke göra detta penndrag, och då staten tilltror sig denna
undergörande kraft, så kan ingen begära, att han icke skall göra
bruk af den. Det har ban också gjort, staten har under de sista
åren betydligt utvidgat området för sin makt öfver
undervisningen, och är nu, hvad hans ledare velat ha honom till, TE tat
enseignant". I andra länder har mången klok man önskat, att
bredvid statsundervisningen den fria skolan kunde lefva: att
olika undervisningsplaner kunde bestå jämte hvarandra. I
Frankrike förefans nu en mängd fria skolor, mot hvilkas undervisning
och disciplin inga befogade och bevisade anmärkningar blifvit
gjorda. Men dessa skolor leddes af kyrkan, af jesuiterna, af
marislerna m. fl. ordnar, och det är bekant, att republiken och
kyrkan icke kommit väl öfverens. Republiken vill nämligen "rädda"
Frankrike, men med en viss, icke oviktig modifikation: den säger
la France, men den menar la République franfaise. Som nu
kyrkan icke hade samma uppfattning af ordets betydelse, har
staten gjort allt för att krossa den fria undervisningen och
ut-drifvit fäderna ur deras skolor — ett tyranni, som på det
värdigaste efterhärmar den första republikens och ger en god
illustration till hvad Taine någonstans säger: "staten är en
bandhund, som skall vakta hus och hem. Men föder man honom för
väl eller lossar på kedjan, så blir han en glupande ulf, farligast
för sina herrar".
Den utveckling, som undervisningsväsendet,
skollagsstift-ningen och de pedagogiska teorierna under de sista femton åren
genomgått i Frankrike, synes mig således icke i allo berömvärd.
Men denna utveckling är i alla händelser intressant och lärorik.
Frankrike är icke det enda land, där man tror på skolans
allmakt: den vidskepelsen är öfverallt att finna. Frankrike är icke
det enda land, där man profvar den preussiska pickelhuvan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
