Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans inflytande (Nils Lövgren) II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
Om skolans inflytande.
fostra, d. ä. söka uppamma en god viljeriktning hos sina
lärjungar.
I en sådan fråga, som den förevarande, gör man klokt
i att inhämta lärdomar af erfarenheten. Men hvar har man
att söka den erfarenhet, ur hvilken upplysningar om skolans
ändamål stå att hämta, om icke i de grundsatser rörande
skolans inrättning och den pedagogiska observans, som under
tidernas lopp utbildat sig och vunnit allt större fasthet?
För dessa åter har man ett samladt uttryck i den stadga,
som gäller för rikets allmänna lärovärk. Denna betonar, som
bekant, mycket starkt, att skolan är en uppfostringsanstalt,
bland annat genom att erinra läraren, att han under den tid
barnen äro lämnade åt hans vård intager en faders ställning
gent emot dessa. De uttryck, som skolstadgan härvid
använder, hafva från flere håll blifvit skarpt klandrade, och det
må vara, att de kunnat vara smidigare formade efter den
tanke, som de innesluta. Säkert är dock, att denna tanke
innehåller en mycket behjärtansvärd sanning, som bör kunna
utgöra en god hjälp i många af de lägen, hvari en lärare
råkar. Å ena sidan kan den tjäna till en väckelse, i fall
man håller på att förgäta sina plikter. Är man frestad till
vårdslöshet och likgiltighet vid handhavandet af sitt kall, så
är den erinringen hälsosam, att man är satt i en tjänst, där
man har en faders skyldigheter och en faders ansvar. Och
ju mera man fördjupar sig i denna tanke, i dess vidsträcktare
mån skall man för sina lärjungar börja hysa icke blott en
väns, utan en faders intresse. Å andra sidan torde mången
lärare vid åtskilliga tillfällen hafva ett godt stöd i
medvetandet att ega fadersmyndighet öfver sina lärjungar. Detta
medvetande säger honom, att han eger att med samma lugna
värdighet befalla öfver sin lärjunge — naturligtvis inom
vederbörliga gränser — som en fader kan befalla öfver sin son.
Ett annat uttryck för den erfarenhet, som man inom
skolan samlat i fråga om skolans plikt och befogenhet, kan
man finna i det sätt, hvarpå lärarna utöfva sitt kall. Äro
väl lärarna i allmänhet nöjda, om de lyckas hålla sina
lärjungar i styr på läroruminet och förmå dem till flit i
hemmen, eller ställa de icke ganska vidtgående fordringar på
deras välförhållande äfven i andra afseenden? Att lärjungarna
stiga upp, då en lärare inträder på lärorummet, att de hälsa
sin lärare på gatan, att de med vördnad bemöta äldre
personer och öfver hufvud iakttaga ett städadt uppförande mot
alla, med hvilka de komma i beröring — detta står icke alls
i något oupplösligt samband med den nödiga skoldiskiplinen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
