Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Naturvetenskap och teologi — Darwinismen eller Evolution og Evolutionstheorier af O. Asperheim (Gustaf Bring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. Sturzen-Becker, Franskt och engelskt skolbibliotek. 411
Ett sådant betraktelsesätt må ur religiös synpunkt vara
fullt berättigadt; religionen kan ej lefva på några vare sig
fysiska eller metafysiska abstraktioner. Men inom både
naturvetenskap och filosofi, vare sig det gäller uppfattningen
af Gud eller naturen, torde det antropomorfistiska
betraktelsesättet för alltid vara utdömdt. Nu för tiden känner man
alltför väl till icke blott hvad man kallat
ändamålsenligheten i naturen, utan ock dess många undantag, för att någon
skulle kunna känna sig hågad att sluta till Guds egenskaper,
beskaffenheten af hans vishet och godhet, ur de jordiska
varelsernas beskaffenhet och deras lifsvilkor. En
fruktansvärdare Moloch än naturen är gent emot sina egna barn, kan
man svårligen föreställa sig. Millioner af lefvande varelser
uppoffras för några individers skull. Den stora mängden af
lefvande frön till växter och djur komma aldrig till
utveckling. Lifsfröets undergång, det påbegynta lifvets felslående
är regeln, dess lyckliga utveckling till full mognad är ett
undantagsfall bland tusenden af mer och mindre misslyckade
försök. Sådant är naturens tillvägagående på lifvets alla
områden — människolifvet icke ens undantaget.
Åtminstone med mänsklig måttstock kan man ej i detta
förfaringssätt se något mönster af klok beräkning och
ändamålsenlig anordning. Föreställningen om naturens
ändamålsenlighet är sålunda tydligen icke hämtad från naturen själf,
utan är ett försök att hos naturföremålen inlägga de
egenskaper vi önska se hos ett af människohänder, med
förnuftig afsigt utfördt värk. Ett sådant för den moraliska
känslan och skönhetssinnet tilltalande åskådningssätt må med
en viss rätt kunna användas både i teologien och poesien,
men att på denna väg någon naturlag skulle vara uppvisad
eller eljest någonting vara vetenskapligen förklaradt, det
nekar all modern naturvetenskap — icke blott darwinismen.
Vetenskapen om naturen nöjer sig med att förklara, huru
och hvarföre de i naturen nedlagda möjligheterna under
vissa gifna vilkor utveckla sig just på det sätt, hvarpå de
faktiskt hafva framträdt. Och hvad ändamålsenligheten i
naturen beträffar, så har just Darwin visat, att den, rätt
fattad, värkligen kan blifva föremål för en
naturvetenskaplig förklaring, i det han för första gången till lösning
uppkastat den frågan: huru förfar naturen vid frambringandet
af den ändamålsenlighet, skönhet och harmoni, som ofta kan
skönjas i hennes anordningar. Fullständigt ansåg han sig
säkerligen aldrig hafva förklarat den, men på stora områden
har ban ju själf både påvisat den och gifvit densamma sin
förklaring bättre än någon före honom. Yi erinra t. ex. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
