Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Naturvetenskap och teologi — Darwinismen eller Evolution og Evolutionstheorier af O. Asperheim (Gustaf Bring)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
Naturvetenskap och Teologi.
listiskt att anse grässtrået, som växer på marken, för en
produkt af blotta naturkrafter, som det är att med Darwin säga
människan vara en afkomling af djuren.
"Kunna vi icke säga, att Gud har skapat oss, så blir
det meningslöst att tala om en gudomlig frälsning och ett
evigt lif", säger Asperheim, och däruti har ban ju
fullkomligt rätt; men hvad hjälper det oss, om Gud blott skapat
Adam och Eva, men icke hvar och en af oss? Ur religiös
synpunkt ligger det väl icke någon större vikt på, att Guds
skaparevärksamhet erkännes af vetenskapen i afseende på
de första människorna än med afseende på alla andra,
liksom det väl icke häller kan vara nödvändigare att tänka
Gud hafva skapat de första växterna eller de första djuren
än att tänka honom såsom skapare till alla nu lefvande
varelser. Alldeles riktigt förekommer oss därför det af
Asperheim citerade yttrandet af den engelske presten Ivingsley:
"hvilken skada kan det göra religionen, om det än blefve
ådagalagdt, att Gud är icke blott så vis, att han gör allting,
utan t. o. m. så vis, att han kan låta allting" (människan
inbegripen) "göra sig själf."
I öfverensstämmelse härmed säger Asperheim själf på
ett annat ställe uti sin bok: "det är ett religiöst behof att
se Guds värk i allt som är till; däremot kan och bör tron
fullständigt öfverlämna till vetenskapen att uppvisa och
förklara, huru, i hvilken ordning och genom hvilka medel Gud
har frambragt hvart och ett". Ja, just så! Hade blott denna
grundsats blifvit af förf. tillämpad med litet mera konsekvens
än som skett! Naturvetenskapen måste se till, huru den
kan låta naturen förklara sig ur sig själf; teologien har åter
att ådagalägga, att Gud är alltings källa; naturvetenskapen
ser allt ur sinlig tids- och rums-synpunkt, teologien
betraktar åter allt "sub specie æternitatis"; naturvetenskapen
förklarar det högre ur det lägre, teologien det lägre ur det
högre.
Hvar och en tänkande människa har väl ock uti sig så
att säga ett stycke teologi och ett stycke naturvetenskap, och
lätt händer, såsom vi nog alla veta, att dessa båda
hufvud-stycken komma i strid med hvarandra. Vårt behof af
sammanhang i vår kunskap drifver oss att söka hvad man
kallar en "monistisk" världsåskådning, som skulle upphäfva alla
motsatser i vår värld och ur en princip, med hjälp af en
enda vetenskap, förklara allt. De som lofva oss ett sådant
vetande, bedraga oss emellertid alltid. Ty till följd af vår
mänskliga organisation, som ställer oss liksom på gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
