Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Genmäle till Nils Pallin (J. A. Aurén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Genmäle.
pass. måste helt och hållet förlora sina verbala egenskaper, innan
det kan anses såsom ett från verbet afsöndradt själfständigt ord.
Men sådant eger icke rum. Det pass. part. hos intr. verber är
till betydelsen lika med det akt. sup. och har samma bestämningar
som detta, hvadan det omöjligen kan vara ett från verbet
afsöndradt ord. Det pass. part. hos tr. verber har passivbetydelse och
samma bestämningar, som öfriga passiva böjningsformer, hvadan
ett liknande omdöme måste afgifvas om detta. Då nu härtill
kommer, att part. pass. i vårt språk icke eger en från verbets
stam afsöndrad egen stam, så är part. pass. till sin uppkomst icke
ett själfständigt ord, hvaraf åter följer, att det vid sin böjning
icke kan eller får likställas med ett sådant, d. v. s. med ett oböjdt
ord. Men då part. pass. själft har adjektiv böjning, d. v. s. att
det i sin böjning företer skiljaktigheter i former, numerus och genus,
utan att det vid sin böjning kan få likställas med oböjda ord,
d. v. s. med adjektiver, måste äfven de ändelser, som skola angifva
dessa skiljaktigheter, tillfogas verbets stam, icke part:s maskulina
form, hvaraf åter följer, att en böjningsändelse icke kan eller får
kvarstå stum framför en annan böjningsändelse. Liksom hos de
starka verbernas pass. part. den ändelse en, som regelmässigt
tillägges verbstammen för bildandet af kommunformen, alltid utgår
och ersättes af en till verbets stam lika regelmässigt fogad
ändelse et för den neutrala formens bildande, så bör ock hos de
svaga verberna den för kommunformen typiska ändelsen d (med
de förändringar, som föreskrifvas af uttalslagar och
analogibildningar) utgå och ersättas af en till verbets stam fogad ändelse t
(med de förändringar, som föreskrifvas af uttalslagar och
analogi-bildningar) för den neutrala formens bildande.
Denna böjningslag tillämpas undantagslöst i uttalet, och den
afvikelse från denna lag, som hos tre grupper af de svaga
verberna företinnes, är endast grafisk, och denna skriftens afvikelse
från den regelmässiga och i uttalet undantagslöst rådande
formbildningen måste anses förkastlig, så vida icke andra synpunkter
än formbildningens göra denna grafiska afvikelse berättigad eller
nödvändig. Af sådana synpunker liar jag i uppsatsen skärskådat
flere, men icke funnit den nuvarande skrifningen af part. pass. ur
.någon språklig synpunkt konsekvent tillämpad, hvadan denna
skrifning icke torde kunna sägas fylla något språkligt behof.
Som part:s böjning hos de till förändring föreslagna svaga
verberna blir analog med den, som redan förefinnes hos de starka,
men man icke försport, att de senare verbernas participialböjning
innebär något "uppenbart våld mot all förnuftig rättskrifning",
torde man icke häller behöfva befara något sådant rörande de
svaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
