Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Genmäle till Nils Pallin (J. A. Aurén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. Sturzen-Becker, Franskt och engelskt skolbibliotek.
461
mellan sup. på -it och part. neutr. på -et", d. v. s. om dessa
formers åtskiljande hos starka verber, men gr. har kommit att
förbise dessa ändelser och sätter inom citationstecken: supinum
och part. neutrum. Meningen har härigenom fått en
allmängiltighet, som icke är alldeles oväsentlig för den fråga, som här är
föremål för behandling, näml. de svaga participernas skrifning med
eller utan d. När jag med anledning af det nuvarande
skrifbru-kets oegentlighet, som i skrifningen dt och t hos samma ord
medgifver möjligheten, att ett yttrande affattas så, att endast den
läsande får kännedom om det värkliga innehållet, under det
åhöraren blir i okunnighet därom eller får en vrångbild däraf,
framhåller, att ett sådant skrifsätt är förkastligt, och påyrkar dess
aflägsnande, finner gr. till sist häri en ny anledning att
missuppfatta mina ord. Han frågar därför, om åhöraren skulle få bättre
kännedom om talets mening, ifall talaren öfver allt ströke d i
participialändelsen dt, och slutar med orden: "Månne man genom
en sådan strykning värkligen skulle beröfva prester, kolportörer
och nniversitetsprofessorer detta förskräckliga medel att från kyrkor,
bönehus och föreläsningssalar snärja människoslägtet i okunnighet
och vrångbilder af religionens och vetenskapens sanningar? Jag
vågar näppeligen hoppas så mycket af en rättskrifningsreform",
Så vida detta strykande af d i gr:s ögon är en
rättskrifningsreform, så måste gr. ha ovanligt små förväntningar af èn sådan, oin
han icke tror, att det, som han här framstält, skall genom en
sådan ernås. Hvilket är då det mål, som gr. anser
oupphinne-ligt genom den ifrågasatta reformen, om vi se det utan frasernas
omhölje? Jo, gr. frågar helt enkelt, om man genom strykningen
af d i participialändelsen dt skall beröfva folk "detta förskräckliga
medel" d. v. s. det medel att uttrycka sig tvetydigt, som man
eger i utskrifvandet af samma d. Efter mänskligt sätt att se
måste väl, om en tvetydighet alstras genom utskrifvandet af d,
samma tvetydighet försvinna i och med bortskaffandet af d eller
af det medel, som framkallar tvetydigheten. Eller menar gr., att
strykningen af d skulle ha annan värkan, än underlåtandet att
afskrifva d? I så fall får jag erinra, att det icke är jag, utan
gr., som uppfunnit den utvägen att först afskrifva och sedan stryka
d. Mitt förslag går däremot ut på att aldrig i participialändelsen
dt utskrifva detta d, "detta förskräckliga medel", som gr. kanske
icke så orätt kallar det, att "snärja människoslägtet i okunnighet
och vrångbilder af religionens och vetenskapens sanningar".
På gr:s fråga slutligen, om åhöraren värkligen skulle få bättre
kännedom om talets mening, "om talaren öfver allt på sitt
konceptpapper ströke d i participialändelsen dt", eller som jag sagt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
