Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - P. Mariager, Från Hellas, antika berättelser [M.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
P. Manager, Från Hellas, antika berättelser. Få svenska
utgifna af Abraham Ahlén. Göteborg, N. F. Pehrsson.
Denna bok förtjänar att observeras bland den mängd af mer
eller mindre "lätta" romaner, noveller, berättelser m. m., som
öfversvämmar land och rike. Ty om hon också icke bjuder på en
så storartad kulturhistorisk tafla som t. ex. Viktor Rydbergs "Den
siste athenaren" och ej häller — efter anmälarens mening —
lämnar en så praktiskt objektiv och snart sagdt vetenskaplig
framställning af lifvet i antiken som en W. A. Beckers Charikles och
Gallus, så äro dock Mariagers berättelser egnade att gifva läsaren
en ganska god inblick i de gamle grekenias både offentliga och
enskilda lif, af det helleniska folket "i helg ocli socken" — för
att nu begagna ett af en skrifvande barbar besudladt uttryck.
Mariager har tydligen ej blott "satt sig in" utan lefvat sig in i
de gamles lif, och han skildrar det i det hela taget troget, lifligt
och stundom bra nog realistiskt. Den realistiska framställningen,
som troligen är afsedd att vara antik men som i några fall råkat
bli en smula modern, närmar sig någon gång gränsen af det
till-låtliga, i synnerhet vid beskrifningen af kvinnors skönhet (t. ex,
Byssa).
Den första af de fem berättelserna, "Zeus Hypsistos" eller
Zeus den högste, är förlagd till den gråa forntiden — den
"pelas-giska tiden" — och är i det närmaste en vanlig röfvarehistoria.
Dock skönjer man redan här ett och annat grunddrag i den längre
fram i tiden utvecklade grekiska nationalkaraktären. Från
Greklands och särskildt Athens lyckligaste tid, tiden mellan
perserkrigen och det peloponnesiska kriget, lämnas ingen särskild
skildring. De år, till hvilka de fyra följande berättelserna äro
förlagda, äro 423, 415, 386 och 367 f. Kr. I berättelsen n:o 2,
"Sykofanten", äro vi genast inne i Athens olyckors långa historia.
Det förderfliga peloponnesiska kriget, förspelet till den grekiska
frihetens undergång, rasade utanför och pöbelväldet innanför
stadens murar. Styckets "hjälte" är tragisk: en genom öfverdådigt
lefnadssätt ruinerad ungkarl i Athen, som af nöden drifvits till
det skändliga sykofant- eller angifvareyrket och som, fruktad,
af-skydd och utpekad af slafvar liksom af frie, genom de nesliga
tjänster han gör de styrande demagogerna skaffar sig penningar
för hemliga och nesliga orgier, till dess lian af en händelse tändes
af en renare kärlek ocli genom dess inflytande blir en annan och
bättre människa. Men "angifvaren" väcker hos den tillbedda blott
afsky eller en barnslig skräck, och den botfärdige, förkrossade
mannen gifver sig själf döden, sedan han i hast i sitt testamente
gjort en god gärning — den första och den sista i lifvet.
Pedagogisk Tidskrift.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
