Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Praktiskt arbete åt skolungdomen! (L. Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Praktiskt arbete åt skolungdomen.’ 2
man skulle hafva fält på Ludvig den fjortondes tid: "Vår
tids lösen", sade han, "är arbete! mera arbete! och återigen
arbete!" Ja, detta är värkligen ett af hufvuddragen i tidens
anlete. Vår tid bär det forcerade arbetets prägel. Hvilka
tillvitelser historien än må kunna göra oss — och de torde
icke komma att blifva få eller obetydliga —, att vi varit ett
lätjefullt släkte skall den svårligen komma att säga. Som
jag icke tror, att detta i allmänhet behöfver bevisas, skall
jag endast påpeka två talande tidstecken, nämligen dels att
arbetsamheten synes vara jämnare fördelad än fordom, i det
att de flesta samhällsklasser nu för tiden arbeta och flertalet
individer måste arbeta, dels ock att den bildade ogifta
kvinnan allt mer drages in i arbetsifvern, likasom hon ock allt
mer synes känna behofvet af en själfständig värksamhetskrets.
Om man nu bortser från den feberaktiga oro, som i
många fall utmärker vår tids arbetssätt, hvilken oro väl både
framkallats af och ytterligare ökar på vårt slägtes anlag för
nervös öfverätning; så kan man väl i öfrigt ej annat än
glädjas åt den arbetsfart och den öfver allt flera
samhällslager utbredda arbetsflit, som karaktäriserar tidehvarfvet.
Skulle man icke till och med kunna antaga, att arbetet kan
blifva en af de krafter, som skola hjälpa vårt släkte att resa
sig efter de stormfloder, som hota att fördränka och
öfver-svämma våra dagars samhälle. Låt till exempel
revolutionsyran, om det vore möjligt, bortsopa kapitalet från jorden:
har blott mänskligheten i stort innan dess hunnit vänja alla
sina armar vid ett ordnadt arbete, så skall samhället ånyo
kunna — åtminstone i ekonomiskt afseende — resa sig med
nv kraft, så snart det fanatiska våldet tröttat ut sig.
Huru härmed än må blifva: omisskänneligt är dock att
arbetet är en stor makt i våra dagar, och det torde kunna
betviflas att något folk skall kunna stå sig, som icke
underkastar sig denna stormakts lagar.
Nu äro vi svenskar kanhända i allmänhet något tröga
af oss; och de ftnnas, som påstå, att vi ännu icke på långt
när hunnit upp till de öfriga kulturfolkens skarpa
arbetstakter. Jag tror nu visserligen att vi, som äro äldre, arbeta
ej obetydligt mer än de föregående generationerna; och jag
tänker att en god del af oss icke med fördel kunna öka vårt
arbete. Men jag har icke alldeles samma öfvertygelse
beträttande det uppväxande släktet i vårt land. "Sällsafnt",
torde mången invända, "sällsamt påstående i vår tid, då
frågan om öfveransträngning i skolorna står på
dagordningen",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
