Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett förslag till utsträckt valfrihet inom lärovärkens högsta klasser. (L. Lindroth.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 L. Lindroth, Ett förslag till utsträckt valfrihet.
minsta möjliga, och i hvilket fall högsta betyget i hvart och ett
af dessa tre måste förvärfvas. Är en lärjunge förtjänt af laudatur
i tre ämnen — hvilket ju icke är något alldeles enastående
förhållande — så har ban i allmänhet icke ett så ensidigt intresse,
att han lägger alla de öfriga å sido. Ocli skulle värkligen någon
så göra, så måste väl detta förutsätta, att han i ovanligt hög
grad är danad till specialist; och må ban då i detta egendomliga
fall något tidigare än andra få följa en sådan skarpt utpräglad
benägenhet.
Slutligen finnes ju intet, som hindrar, att man fortfarande
bibehåller något ämne såsom obligatoriskt. Särskildt synes det
vara påtagligt, att ingen borde kunna befrias från svensk
uppsatsskrifning.
"Men", invänder någon, "är det icke öfverhufvud taget väl
mycket begärdt, att en yngling på omkring 16 eller 17 år skall
företaga ett sådant val?"
Härpå svarar jag till en början, att, om valet värkligen
öfverstiger någon lärjunges förmåga, så behöfver Jian icke underkata
sig detsamma. Alia skolans nuvarande läroämnen finnas på samma
sätt som hittills upptagna på arbetsordningen, och han är
oförhindrad att läsa dem allesamman. Enda skilnaden för honom är,
att lian icke blifvit nödgad därtill; och detta innebär icke oviktiga
följder. Bland annat innebär medvetandet om att hafva kunnat
handla på ett annat sätt en känsla af ansvar för det sätt, på
hvilket jag fullföljer den väg jag, åtminstone relativt fritt, inslagit.
Men för det andra är det min fasta öfvertygelse, att det
skulle vara en ren välsignelse för vår ungdom, om den litet
tidigare, än som vanligen sker, föranleddes att välja någonting själf,
skulle det också kosta någon ansträngning, ja till och med om
det föranledde ett eller annat missgrepp.
Det är visserligen sant, att barn och ungdom nödvändigt
behöfva hjälp och ledning; men nu fruktar jag sannerligen, att
de hafva för mycket af detta goda. Oui vi särskildt tänka på
vår skolungdom, så måste vi medgifva, att från det första
skolåret till det sista är det andra människor, som tänka och
regle-mentera för de unga så noga ocb detaljeradt, att det rent af är
svårt att uppleta något område, där de kunna röra sig fritt eller
själfva få taga ett initiativ eller själfva afgöra, huru de böra
handla, med eget ansvar för följderna. I skolan kringgärdas
lärjungens värksamhet på det noggrannaste ej blott af skollag och
lässkema — hvilket ju likasom lärares bud och tillsägelser är
något alldeles nödvändigt — utan stundom af de minutiösaste
bestämmelser, som kunde åtminstone med" åren något minskas.
Ännu i de högsta klasserna kan det hända att lärjungarna, såvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
