Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett förslag till utsträckt valfrihet inom lärovärkens högsta klasser. (L. Lindroth.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. Lindroth, Ett förslag till utsträckt valfrihet. 105
af tvånget att på oförmågan ställa ouppfyllbara eller allt för
starka fordringar. Äfven direkt tidsvinst skulle läraren kunna
göra, särskildt i afseende på minskningen af det antal skriftliga
arbeten han hade att rätta.
Med de direkta fördelama för läraren vare emellertid hum
som hälst; nog tror jag, att det skulle finnas ett tillräckligt antal
lärare, som, om de satte sig in i saken, skulle finna, att den
hade skäl för sig från synpunkten af lärjungarnas bästa.
Själf påstår jag beträffande det obligatoriska af mina ämnen,
som är latin, att det skulle vara mig en odelad glädje, om jag
hade rätt att befria en och annan af mina äldre lärjungar från
dess fortsatta studium. Jag är visserligen öfvertygad, att de
hafva haft grundliga fördelar af detta ämne. Min dagliga
erfarenhet gör det för mig allt mer omöjligt att instämma i det
herskande latinfördömandet. Men latinet har gjort dessa
lärjungar sina viktiga förberedande tjänster. Deras håg, hvilken
de nu äro tillräckligt utvecklade för att känna, drager dem åt
helt andra håll; * och om de nu finge lägga den tid och det
arbete, som mitt ämne af dem kräfver, på matematik eller fysik
eller historia eller naturalhistoria, så skulle jag ingalunda blifva
afundsjuk på dessa ämnen.
Isär jag tänker mig en skolyngling i framtiden, sedan
valfrihetens portar blifvit upplåtna — hvartill, det medger jag,
fordras en optimistisk fantasi — så ser jag i honom en sådan,
som under sin sista skoltid känner ökad trefnad och bättre
framfart i arbetet, som kommer att lämna skolan möjligen med något
ensidigare men säkert med fastare och gedignare bildning, som
går ut i lifvet med större duglighet och själfständighet, som
sannolikt kommer att fullfölja studiet af sina valda
älsklingsämnen, äfven om han ej nödgas därtill af yttre omständigheter,
och som, om han egnar sig åt akademiska studier, därtill
kommer att blifva bättre kvalificerad, än vederbörande nu anse
många af studenterna vara.
Detta sista anhåller jag att fa särskildt betona. Det kunde
nämligen sättas i fråga, huruvida icke universitetens målsmän
skulle draga i betänkande att emottaga sådana studenter, som
icke aflagt mogenhetsexamen i alla nu obligatoriska skolämnen.
Jag tror knappast, att man skulle fa skäl till dylika
betänkligheter. Om det för närvarande. klagas, att man hos studenterna
* Jag vill till förebyggande af missförstånd anmärka, att detta
ingalunda synes vara färhållandet med flertalet af de intresserade
lärjungarna, såsom man lätt skulle kunna tro i en tid, då en stark opinion
är emot latinstudiet. Det är snarare mindretalets intresse jag här har
förfäktat.
Pedagogisk Tidskritt.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
