Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Svar till Erik Lundberg (Fredrik Anderson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Svar till Hr Erik Lundberg.
icke stor — den rör sig1 knappt om högre belopp än ett par
millioner kronor – men jag liar dock därunder kommit i
erfarenhet af, att rättigheten för långifvaren att erhålla räntan
halfårsvis betraktas af denne som en stor förmån, hvilken vid
låneaftalet åtminstone bör till sitt penningvärde beräknas, och
får köpas med motsvarande eftergifter . på annat håll åt
låntagaren.
Hr L. anser vilkoret om räntans betalande halfårsvis vara
en nödvändig följd af kapital-afbetalningarna vid dessa tider, och
anför som stöd härför 1734 års lag. Hur vördnadsvärd denna
urkund i öfrigt må vara, tror jag, att dess åberopande såsom
matematiskt bevisningsmedel är mindre lyckligt valdt, ty äfven
om det i Sverige vore lag, att kapital ej får återbetalas förr än
räntan är gulden, så har detta icke det ringaste att skaffa med
ett matematiskt problem, hvilket väl, om något, skall tolkas efter
sin egen ordalydelse. Det fins för öfrigt ej ett ord i problemet,
som säger, att låntagaren bor i Sverige, och utom dess gränser
mister väl i alla fall Sveriges lag sin giltighet.
Men ini råkar herr L. hafva alldeles orätt i fråga om
allmängiltigheten af räntans återbetalande på samma gång som
kapitalet. Om hr L. vill insätta sina penningar i (= utlåna dem
till) t. ex. Stockhohiis sparbank, skall han finna, att han när
som hälst på året kan återfå större eller mindre del af sitt
kapital, men räntan tillgodogöres honom först vid kalenderårets slut.
Sak samma, om någon insätter sina penningar på Giro-räkning
i en privatbank; och detta slags banker föra räkningen med sina
kreditivtagare på samma sätt. Låt oss se, huru en sparbank
skulle såsom låntagare räkna det ifrågavarande problemet.
N. N. Sparbank till Hrr N. N.
Debet. Insatt vid årets början .... 15,000: —
Ett års ränta à 5 proc..... 750: — 15,750: —
Kredit. Uttagit den 30 juni...... 450: —
Ränta à 5 proc. till årets slut 11: ’25
Uttagit den 31 december. . . 450: — 911: 25
Öfverföres i ny räkning . . . 14,838: 75*
hvilket belopp är 9,38 kr. lägre än det af herr L. beräknade.
Äfven den, som ej eger »djupare insikter i räknekonst än
dem, som meddelas i livade folkskola», vet, att något finnes,
som kallas rabatträkning, och som lärer, att när en på viss tid
förfallen gäld inbetalas före förfallotiden, afdrages så mycket, att
om fordringsegaren genast utlånade den inbetalda summan mot
samma ränta, skulle vid förfallotidens slut så stor ränta vara
* Här lägges räntan värkligen till kapitalet, trots hrr L:s
kategoriska försäkran om motsatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
