Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Erik Haneson. Några bilder från våra universitet (A. O.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Några bilder från våra universitet, tecknade af Erik
Haneson. Halmstad Joh. A. Svenssons förlag.
Ofvanstående lilla arbete för oss på sitt sätt in i den nu för
tiden så brännande frågan om undervisningsväsendets reformering.
Författaren har så att säga gripit fast i själfva toppen, i det han
nagelfar beskaffenheten af den akademiska undervisningen och
hvad därmed står i sammanhang. Äfven om arbetet i ett ocli
annat synes oss förevita universitet för mycket och individen för
litet, innehåller det dock så mycket sant och är så mycket ett
ord tör dagen, att det förtjänar en anmälan.
Författaren skärskådar sitt ämne ander synpunkterna: den
akademiska friheten, föreläsningarna, tentamina, examina ocli
kommer till det resultat, att "there is someting rotten" i alltihop.
Däri har han nog icke alldeles orätt, synes oss. På den
akademiska frihetens skuldregister uppför han dock allt för mycket, ty
då, såsom hos oss, medelåldern för mogenhetsexamen är omkr. 19
år, har man rätt att vänta, att den mognad denna ålder i och för
sig kan anses ega, med stöd af den intellektuela och moraliska
kraft skolans värksamhet tillfört den unge mannen, bör kunna
värna honom mot frestelsernas alltför öfverväldigande seger, och må
man för öfrigt komma ihåg, att de makter, som stjäla från
studenten hans kraft i och hans lust till arbetet, värka så pass i det
fördolda, att yttre tvång ingenting lär kunna uträtta. Man erinre
sig det gamla ordet: Quid leges sine moribus? vanæ proticiunt.
Och huru många studenter ha ej i sin begåfning ett hinder för
framsteg vid universitetet? Det enda som enligt vårt förmenande
här kan göras är att föreskrifva en maximitid för hvarje examen,
genom hvars öfverskridande studenten ej längre finge tillhöra rikets
universitet.
Att föreläsningarna mången gång äro opraktiskt anlagda och
att en och annan akademisk lärare genom sin oförmåga att tentera
— såsom bevis därpå räkna vi t. ex. en tentamen på 4—7
timmar för ett approbatur — visat sig olämplig för den plats
ban innehar som lärare, är så bekant, att vi endast hänvisa den
universitetsvane läsaren till hr H:s bok för att känna igen sig.
Sambandet mellan denna synpunkt ocli den sista, examen,
utgör för oss den tanken, att för professorerna skulle finnas af
kongl. maj:t utfärdade stadgar såväl rörande måttet af kunskaper
för ett visst betyg (bestämda kurser), som ock i fråga om
föreläsningarnas ordnande för lägre examen. Nu är allt för stort
spelrum lämnadt åt den enskilde lärarens godtycke.
Med dessa antydningar och reflexioner anmäla vi det lilla
häftet icke som något reformatorsarbete, men som ett i mångt
och mycket berättigadt "tidens rop". A. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
