Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Julius af Sillén, Latinet i skolan (Ingvar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
"Latinet i skolan"’.
sig typen periculum nostrum est magnum och efter ilen
öfversätter han mekaniskt det förstnämda uttrycket. Och S. tycker,
att så bör en riktig språkundervisning tillgå, att pojken får
öfversatta mekaniskt efter typer och ger de pedagoger snubbor, som
vilja, att förståndet skall användas. Undras, huru många typer
S. anser att ynglingen i så fall skall inplugga. Om han lärt sig
typen cervus est magnus, hjälper det honom ej till virtus est
magna, hellum est magnum hjälper honom ej till hellum est
atrox eller civile, efter pater est bonus kan han ej öfversatta
mäter est hona o. s. v. i oändlighet. Ju längre satsen är, desto
flera typer erfordras. "Det händer någon gång", påstår S., s. 34,
"att lärjungen värkligen går från det allmänna till det enskilda",
och att han medvetet tillämpar en regel på ett förhanden varande
fall. Hören det, I latinlärare, som kanske i 30 år tröskat med
frågan hvarför? och inbillat Er, att svaret på den frågan
förutsatte a nvändande af förståndet! Det gäller om andra ämnen, men
icke om latin eller språk. Jo, det händer "någon gång", men
den pojke, som tvingas att på det viset använda förståndet,
förklaras omedelbart därefter vara "offer för en bedröflig metod".
Pojken bör lära sig uågra tusen eller hundra tusen s. k. typer
och icke använda förståndet. Det är en uppenbart orimlig metod,
men latinofobien får vatten på sin kvarn, och det är hufvudsaken.
Den pedagogiska metod, som användes vid
latinundervisningen, prisas mod rätta för sin fasthet och styrka. Den är
grundad på ei*farenhcter gjorda under århundraden och
bekräftade af släktled efter släktled. Jag tror icke, att don kommer
att rubbas af den bannstråle hr Sillen utslungat.
Förf. kan dock längre fram (sid. 1-58 och 39) icke förneka,
att på skolans högre stadium lärjungen måste med användande
at’ eftertanken hänföra det enskilda under det allmänna, men
hjälper sig med den frasen, att han underordnar ett enskildt
under en inlärd eller »inpluggad» regel. Liksom om regeln
blefve mindre allmän, därför att, den vore inlärd. Att gossen
skall själf upptäcka förut okända språklagar, kan naturligtvis
ingen fordra, lika litet som han i något annat ämne uppträder
som upptäckare eller uppfinnare. »Gossen läser», heter det, s.
39, "apparuit, qualis ipse fuerit consul futurus, si..., och ni
frågar honom: hvax-för är fuerit konj.? hvarför nyttjas den där
omskrifningen med participet? hvarför står det fuerit efter ett
styrande historiskt tempns? På dessa och dylika frågor- kan
han omöjligen svara annat, än att i likartade tall brukar latinet
faktiskt den omskrifna . formen, och att det är ett faktum, att
den indirekta frågan på latin har verbet i konj. och ett faktum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
