Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Försvar, genmäle mot Hilding Anderssons artikel (Chr. Cavallin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Försvar.
bisatsen är objektsats, så kan jag svårligen gifva bisatsen till ^oßiQol
fjaav samma benämning, då bisatsens innehåll tydligen hänför sig
till begreppet fruktan i >/ oßegoC, liksom mutatis mutandis quid sit
till quæritur i uttrycket quæritur, quid sit, eller ui] lv ltuol atfj till
de ii’o v på ett ställe i Platos apologi; jfr lat. non metus, officio
ne te certasse priorem poeniteat. — Börande anm. mot 87, 2 b
och 121. 1 skall anmärkas, att frågan icke är huru de svenska
orden "betänka sig" och "misstro" konstrueras, utan om de
grekiska verb, som motsvara de svenska; "betänka" vore emellertid
bättre.
k. Uppgiften § 8, att alla verb kunna jämte det yttre
objektet hafva ett predikativ därtill i ackusativus är det sannaste
af allt, om man gifver akt på att i paragrafen tal är om verba
transitiva och intet annat. I air o v hfilrjat v to v övra är vfov
övra predikativ, lika Väl som uq/ovtci i anfdtiZlv ccvTov ao/ovra,
om det ock icke med samma rätt kallas predikats/y^waÆ, hvilket
jag icke häller gjort. Om skilnaden se ock § 3 b. Anm. 3.
Till sist (p. 383) kommer anm. till några fall, "där det
synes vara svårt att omfatta forf:s mening"; ban tyckes här
särskildt lägga an på att visa min inkorrekthet i detaljer och egen
lärdom; jag kan icke finna, att han lyckats. Hom. Od. « 49—50
ha nästan alla upplagor blott komma efter nåa/ft (jfr Bekker
m. fl.): detta bevisar dock högst, att dessa utgifvare varit af min
mening. I Æscli. Persæ p. 113 förklarar anm. tccutk (qqijv
uuuaettcti >f dßai) med scholiastens <J’i« tuvtu. Det tror jag ock
till meningen vara rätt, men det hindrar icke, att i grekiskan
rccürcc står i objektsförhållande och icke i adverbielt förhållande
till tt/uvaaercti <f öß(o, liksom xivu i det citerade exemplet Sopli.
Ant. 787. — Den person, om hvilken säges uvIjq, Aristoph. Ach.
626, är den som talat omedelbart föregående vers och just är i
färd med att aflägsna sig. — Till § 41 undervisar mig anm.,
att i o ut v rts och o öv th o icke är artikel till th utan ti?
apposition till o uiv et cet. Faktum är, att ett bestämdt och ett
obestämdt pronomen stå i kongruensförhållande; våra termer göra
föga till saken. På svenska kan man icke säga de någre, men
man säger den ene — den ene, och en är väl där ock indefinit
pronomen, lien det är väl att "förvilla ungdomen", om man
kallar artikeln ett pronomen.
Med stor tillförsigt påstår anm., att optativus kan utmärka
en önskan för förfluten tid. "Afgörande" är för honom Eur. Hipp.
407 f.
u>i oXoito nctyxctxws,
"iris nQoi tivåo«( ?/(>!((i"’ aie/vvetv
nqtottj &v(3c<lovi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
