Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Försvar, genmäle mot Hilding Anderssons artikel (Chr. Cavallin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvar.
455
sats beroende af lax c. Vi kunna icke förstå hvarandra. — Men
i attisk prosa stå relativsatser af ofvan nämda natur i futurum
(eller optativ med &v): (ntfi^tv, o? Iqovaiv, icke ot teyaiat. Detta
är obestridligt.
Men nu komma dessa satser med l/uv oc’’ äiåovai, hvilka
vi i svenskan öfversätta med relativsatser. Om vi nu bestämma
att de äro grekiska satser af samma natur, så antaga vi icke blott,
ett undantag från den attiska regeln för konjunktivus utan vi säga
tillika, att 1. nov kan vara en relativ partikel, hvilket icke är
bevisadt. 2. att nov axü> som bisats är af annan natur än som
hufvudsats. 3. icke blott att nov at~o som bisats är af annan
natur vid do? än vid t in i, utan ock att den lilla nyanseringen i
betydelsen af verbet (’/«> förändrar bisatsens natur och förhållande
till hufvudsatsen. Det var just därom, de hos Forcellini omtalade
lärde tvistade, huruvida habeo, quid dicam måste betyda: jag vet
hvad jag skall säga och icke kunde fattas: jag har hvad jag
skall säga (o: något att säga). Det är om samma sak, jag
uttryckt ett tvifvel, då jag sagt, att satsen (£/<«) ort <fw väl
(egentligen) vore af deliberativ natur, och Madvig står på samma
punkt, då ban behandlat båda skiftningarna af frasens betydelse
på det ställe, hvarest fråga är om deliberativ konjunktivus men
satt parentes kring den del af regeln, som handlar om i
betydelsen, "har".
§ 80. V 2 d klandras, att jag talat om konsekutivsatser i
konj. och imperativ. Jag har tagit saken historiskt och visat, att
Sax t är en modal partikel, som först genom att förbindas med
inf. och potentialis fått konsekutiv betydelse men sedan i denna
betydelse utbredt sin användning till indikativus och alla andra
modi. På samma sätt har jag § 74 visat, att rena relativsatser
kunna stå i alla modi, i. e. kunna ha samma modi som
hufvud-satser och specificerat: ind., konj. imp., opt. med och utan &v\
ind. med &v är äfven där innefattad under ind. Denna
omständlighet må vara onödig, men huru den kan förvilla, förstår jag
icke. F’örf. nekar väl icke, att alla satser, som inledas med Ss,
rj, o, äro relativsatser, äfven sådana som edv uoi uO.ia&ui och
lat.: ad multas res utiles sunt libri Xenopliontis, quos legite
dili-genter, ut facitis. "Mig synes", säger anm., "att man borde
skilja mellan värkliga ocli blott skenbart underordnade satser".
Jag tror, att detta skiljande är från grekiskans synpunkt
meningslöst, ty anm. vill väl icke påstå, att greken upplöst ware till
xa l o ox ms 1. dyl. Men väl kan man skilja emellan en lösare och
innerligare förbindelse af hufvudsats och relativsats, närmast
bestående däri, att någon antydan af korrelation icke förefinnes. Men
relativsatsen förblir dock till sitt väsen bisats; äfven "Hvilket
skulle bevisas" 1. "Hvilket till efterrättelse länder" äro väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
