Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svaret N:o 2 till rec. af “tempusläran i latinet“ (Emil Kullander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svaret n:o 2 till Rec. af “Tempusläran i Latinet”. 25
Sid. 26 och 27 i tempusl., hvilka torde vara eller åtminstone
höra till de viktigaste i hela boken, alldenstund de i koncentrerad
form innehålla allt det väsentliga af “consec. temp.“ (detta
begrepp taget i den vanliga betydelsen), föregås af en inledning,
som har till syfte att förbereda uppfattandet af det å de nämda
sid. framstälda skemat. Strax i början af denna inledning
frarn-hålles (sid. 18 och 19), att valet af tempus (inom hvardera af de
två tempus-grupperna) beror på tidsförhållandet till det närmast
styrande verbet. Sid. 20, Obs. 1, talas likaledes om det
närmast styrande verbet. Sid. 21 likaså (2 ställen). Sid. 22 på
samma sätt (2 ställen). Genom dessa “upprepningar" (tydligen för
få för hr Ingvar!) trodde jag mig ha tillräckligt tydligt framhållit,
från hvilken synpunkt jag kommer att utgå vid den slutliga
framställningen af “consec. temp.“ å själfva skemat, till hvilket i
inledningen talrika hänvisningar göras. Och hvad mera är! Det
behöfs — för den värkligt sakkunnige — blott en blick på skemat
för att genast märka, att hela framställningen grundar sig på
iakttagandet af tidsförhållandet till det närmast styrande verbet.
Ty huru skulle jag annars bland de “styrande11 verbalformerna
kunnat upptaga äfven de infinita modi? Nå väl! Där står nu
bland annat följande: “efter ett styrande fut. indik. uttryckes
(A) samtidig handl. med pres. konj., (B) öfverstånden handl.
med perf. konj., (C) tillstund, handl. med formen på -urus sim
(eller omskrifn.). Likaså i förh. till ett styrande fut. inf., fut.
partic. och andra former med /rarøfztfebetydelse (hvarvid äfven
D, E och F komma i betraktande). Såsom undantag från (märk
nu, hr Ingvar!) C och F har jag upptagit: finalsatser, indir.
deli-berativa frågesatser samt ett tredje mindre viktigt fall, i hvilka
alla den tillstundande handl. betecknas med enkla konjunktiva
former. Hvad gör nu rec.? Jo, han anmärker i sin “granskning",
att jag bland “undantagen" utelämnat ett fall, “näml, om redan
i den styrande satsen står tempus futurum“. En märkvärdigare
confusio rerum ac mentis får man sannerligen leta efter. Rec.
bestyrker sitt “fall" (riktigare benämdt: olycksfall) med följande
exempel: (i “granskningen“) multos invenies, qui idem dicant:
du skall finna många, som skola säga detsamma; (i “genmälet")
dicit tempus fore, quum hæc intelligas: han säger, att den tid
skall komma, då du skall förstå detta. Och han ser icke — så
otroligt det än kan förefalla —, att intetdera ex. har det minsta
att skaffa med fallet C (resp. F), utan att båda höra under A
(resp. D), enär i båda exemplen den konjunktiva formen betecknar
samtidig handl. med det närmast styrande verbet; det första hör
under skemats 5—A, det senare under 1—10—A. Men de å
skemat anförda “undantagen" gälde tillstundande handl. (i förh,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
