Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svaret N:o 2 till rec. af “tempusläran i latinet“ (Emil Kullander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svaret n:o 2 till Kec. af "Tempusläran i Latinet".
27
att det icke ett ögonblick kunde blifva tal om att å skemat
framhålla tidsförh. till den “gemensamma hufvudsatsen" på annat
sätt än som skett genom själfva uppställningen; då där talas om
en handling, som är samtidig med fut. inf. (eller annat, själft
beroende, futuralt uttryck), så är det i och med detsamma utsagdt,
att denna handl. är “tillkommande" i förh. till den “gemensamma
hufvudsatsen";
att Kumlins “intressanta regler" (å sid. 42) säkerligen icke
af någon enda latinlärare i Sverige, utom hr Ingvar, kunna
uppfattas såsom innebärande något annat än hvad som återfinnes å
mitt skema (5, 10, 13 m. fl. — A [och D] samt B [och E])*;
att jag för det i fråga varande fallet anfört 12 (för att icke
säga 36) exempel å sid. 29 och 31 (e—j), hvilka icke af någon
enda latinlärare, utom hr Ingvar, torde anses innebära något annat
än Kumlins “hela sida med exempel". Jag har därjämte å sid.
15 anfört en hel mängd ex. på samma sak, hvilka tydligen
undgått rec. vid hans “uppmärksamma" genomläsande af boken.
Huru föga rec. gjort sig reda för betydelsen af hela detta
ställe, framgår äfven af följande. Han yttrar i sitt “genmäle"
(sid. 419): “eftersom hr K. tycker om uttrycket “tillstundande
handling", samt (i noten å samma sida): “den för hr K. förhatliga
benämningen “fut. konj." Häraf visar det sig, att han anser dessa
båda begrepp identiska. Jag har redan i mitt föregående svar
upplyst honom om att så icke är fallet; men det hjälpte inte.
Jag förmodar rec. medgifver (förutsatt att han kan förmå sig att
medgifva något), att benämningen Ufut. konj.“ icke bör
tillerkännas . andra konjunktiva former än dem, hvilka, om satsen tänkes
oberoende, skulle motsvaras af fut. indik. (och möligen äfven af
-urus sum). Var då god och betrakta följande exempel. Opto, ut
venias; här är bisatsens handl. tillstundande, men icke “fut.
konj." (ty oberoende: veni! eller [utinam] venias!). Vidare:
multi erunt, qui idem dicant; här är bisatsens handl. tvärtom
fut. konj. (ty oberoende: dicent), men icke “tillstundande" (n. b.
i förh. till det närmast styrande verbet, och — märk väl, hr
Ingvar! — det är från den synpunkten hela mitt skema är upp-
* Det intressantaste af alltihop är just det, att rec. läst sin Kumlin
(åtminstone den upplaga, som är tryckt 1868) alldeles på tok. K.
uttalar sig näml, pä det anförda stället alldeles som jag och — icke som
rec.. fantiserar. Där yttras icke ett ord om tidsförhållandet till den
”gemensamma hufvudsatsen”, utan så här låter det (med några
oväsentliga uteslutningar): ”innehåller hufvudsatsen” (= den närm ast styrande
satsen) ”ett futurum, vare sig i finit eller infinit form, och den däraf
beroende — bisatsen — kan anses — vara därmed liktidig —, så följa
— præs. och — imperf. conj.” Hr Ingvar måtte ha ett kuriöst sätt att
läsa innantill!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
