Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Behandlingen af Luthers lilla katekes i de högre allmänna lärovärken och deras förberedande skolor (L. Bergström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Behandlingen af Luthers lilla katekes.
Schultzes “Katechetische Bausteine zum Beligionsunterricht
in Sehule und Kirche".
Återstår nu endast att nämna några ord om den sista
frågans besvarande, för att vi sedan skola kunna öfvergå
till korreferentens inlägg och den därpå följande, diskussionen.
Den femte frågan har afseende på de i Tyskland använda
samlingarna af bibelspråk till katekesen eller den s. k.
“Spruch-kanon." Kröcher besvarar först den frågan, huruvida en sådan
kan anses nödvändig eller ej. Att den är nödvändig beror
därpå, ätt man svårligen på annat sätt kan uppnå planmässighet
vid urvalet af de bibelspråk, som skola inläras, hvartill kommer,
att repetitionen af de en gång inlärda språken endast så med
framgång kan ske. Frågas då: Hvilken omfattning bör en
sådan samling hafva, och huru bör den’vara ordnad? Med
afseende på dess omfattning gäller, att den bör innehålla alla de
språk, som från och med förskolan läras utantill. Urvalet härför
bör ej blott ske såsom förr varit vanligt, endast från
synpunkten af språkens bevisningskraft, utan äfven och framför allt
trån synpunkten af deras på hjärtat värkande innehåll. De
böra vara “majestätsord", “som med griffel af diamant icke
blott inpräglas i barnets minne utan ock i dess hjärta och
samvete, en skatt för lifvet". Hvad omfånget angår, måste
man taga sig till vara, att man ej upptager för mycket, och
detta sker, när minnets förmåga att säkert fasthålla det
inlärda ej motsvarar mängden af minnesstoffet. Man bör
därför ej gå längre , än till omkring 90 språk, ej häller
upptaga i språksamlingen sammanhängande stycken ur skriften
annat än som bihang, d. v. s. ej för att läras utantill, —
om ej möjligen några få stycken, sådana som psalmerna 1,
23, 90, 103, 121, Bergspredikan och 1 Kor. 13. Anordningen
af detta material bör ske efter katekesens hufvudstycken
samt äfven efter de olika klassernas kurser. Att däremot
utsätta öfverskrifter till anvisning på hvilka katekesstycken,
som af språken åsyftas, torde ej vara nödvändigt eller ens
pedagogiskt riktigt,’ då lärjungen bör vänja sig att af
innehållet själf kunna afgöra detta. En så beskaffad språkkanon
bör slutligen utföras i tryck och detta ej blott med citationer,
så att man alltid måste uppsöka stället i bibeln (äfven om
en sådan anordning ej saknar alla skäl), utan så, att barnen
där hafva samladt allt, hvad de i den vägen skola inprägla
i minnet. Den borde därför äfven vara förenad med en
samling af psalmverser till ett antal af omkring 80. En
sådan kanon skulle då kunna utgöra en kärnsamling, omkring
hvilken de särskilda skolorna kunde foga hvar och en sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
