Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Afgångsexamen och språkundervisningsreformen (E. Edström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afgångsexamen och språkundervisningsreformen. 109
vid detta laget också börjar debatteras i de flesta andra europeiska
land, kan visserligen det egentliga initiativet sägas hafva tagits
i Tyskland *, men svenska och norska skol- och universitetsmän
ha så lifligt intresserats af densamma och däri gjort så stora
inlägg, att man väl kan påstå, att det är de skandinaviska landen
som, näst Tyskland, hittills gjort mest för dess lösning: vi mena
frågan om reformerandet af undervisningen i lefvande språk. Det
är i Skandinavien Storm, Western, Lundell, Afzelius, Palmgren,
som mer eller mindre nära anslutit sig till de principer, som i
Tyskland framstälts af Vietor och Franke och hvilkas hållbarhet
i praktiken där pröfvats af Quiebl, Rambeau, Klinghardt och andra.
Danmark har hittills endast en mer bemärkt förkämpe för de nya
idéerna, Jespersen; England och Frankrike likaledes hvardera sin
champion, men båda lejon: Sweet — som täflar med Storm om
äran att vara Europas nu lefvande förnämste vetenskaplige
språkkonstnär — och Passy, den entusiastiske och energiske stiftaren
of The Phonetic Teachers’ Association. Vi ärna och behöfva icke
här för de af Pedagogisk Tidskrifts läsare, för hvilka denna
uppsats är ämnad, söka framställa dessa principer — i sin radikalaste
form sammanfattade i Quousque tandem’s bekanta program — och
ej häller anmärka, att icke alla de nämda männen öfverensstämma
i detalj eller att de icke ens alla ansluta sig till samtliga de i
sagda program formulerade grundsatserna; i en sak äro de dock
öfverens: en reform är nödvändig och den skall gå i praktisk
riktning. ”Det gaar ikke længer an at sige, at skolens- maal kun
er at lære disciplene at læse sproget og i hoiden at skrive det
(hvormed det forresten er daarlig bevendt), men at den ikke har
noget med at lære dem at tale sprogene” **. Och denna fordran
är icke blott vissa framstående skol- och universitetsmäns, det är
ett kring land och rike med allt större styrka framstäldt kraf —
ofta förenadt med ett hårdt och obilligt domslut öfver det sätt,
hvarpå undervisningen i lefvande språk nu i skolorna bedrifves.
Om denna fordran alltså är alltför allmän för att icke innebära
något berättigadt, så bör någon ändring göras och det så snart
som möjligt.
De egentliga förkämparna för reformen äro till allra största
delen unga “friska viljor11 ■— och detta förklarar såväl deras
entusiasm för sin sak som ock att de i mångas ögon anses vara
* Professor J. Storm i Kristiania har dock redan 1879 i sin
”Engelsk Filologi" häfdat principen att språkundervisningen bör utgå från
det lefvande talspråket.
** Storm i Universitets- og Skole-Annaler, 1887: “Om en forbedret
undervisning i levende sprog”, en förträfflig uppsats, ,som icke nog kan
rekommenderas alla språkmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
