Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Betänkande angående likformig uppställning af grammatiska läroböcker (B.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betänkande ang. grammatikaliska läroböcker.
105
Satsläran, säga de kotn., är den del af grammatiken, där den
herskande förbistringen bjärtast framträdt. Likformighet anse de
dock möjligt att i densamma ernå, “då ju syntaxen är den
abstraktaste delen af grammatiken och måste utgå från det allmänt
mänskliga tänkandet samt betrakta formerna endast såsom medel för
tankens uttryckande. “ Af denna i allo riktiga princip göra de
kom. emellertid en egendomlig tillämpning, då de, stödjande sig
på densamma, ur de syntaktiska termernas led utmönstra några,
som af ålder där haft sin plats, såsom dativ-objekt och
predikats-ackusativ. Då all motivering saknas, vet man intet bestämdt om
anledningen till denna åtgärd. Man torde dock utan fara att
misstaga sig finna anledningen däri, att icke alla af de åtta språk,
som äro föremål för de kom:s arbete, hafva särskilda ordformer
för de nämda kategorierna. Om lärjungen ej skulle läsa annat
språk än svenskan, kunde det sägas mindre om saken, men då
han äfven skall studera språk, som ega de ifrågavarande
ordformerna, ställer sig saken annorlunda. För hvar och en som
studerar tyska och latin — och ettdera språket studera väl alla de
lärjungar, till hvilkas gagn kom:s arbete blifvit utfördt •—- äro
benämningarna dativ-objekt och predikatsackusativ särdeles
lämpliga, emedan dessa termer på samma gång de angifva kategorien
äfven angifva konstruktionen; och då de nämda termerna väl äro
lika lätta att inlära som de, hvilka blifvit satta i deras ställe, tro
vi, att det varit för språkundervisningen gagneligast, om de blifvit
bibehållna. Härtill kommer, att lärjungen samtidigt med satsläran
studerar antingen tyska eller latin, hvarför han, då han kommer
till de nämda kategorierna, genast kan få veta anledningen till de
för dem nytjade benämningarna.
Af predikatsverben särskiljer kom. tvänne slag: 1) sådana
som icke ensamt för sig utsäga något om subjektet; 2) sådana som
göra det. De förra verben behöfva en fyllnad i begreppet, hvilken
benämts predikatsfyllnad. Sådana verb äro: vara, blifva, varda,
förblifva, heta. Af uttrycket “sådana11 skulle man föranledas till
den tron, att de nämda verben blott vore exempel; men af de
uttryck som begagnas i den tyska syntaxen, framgår, att de jämte
verbet scheinen i tyskan äro de enda, som fordra predikatsfyllnad.
Månne ej det svenska verbet synas också bör hänföras dit, då ju
uttrycken kan synas god och er scheint gut fullkomligt täcka
hvarandra ?
Att i en allmän satslära och därtill så allmänt hållen som
de komiterades, där eljest allt ingående i detalj undvikits, man
aktat nödigt att åt några få ord gifva en säregen ställning, så att
för deras skull en särskild kategori skapats, är egnadt att väcka
förundran. Kunde man vid särskiljandet och definierandet af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
