Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Skolfrågan i Tyskland (D.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Skolfrågan i Tyskland.
förbättring, så är dock å andra sidan genom en rik erfarenhet
den fordran berättigad, att man må hålla fast vid grunddragen
af de humanistiska gymnasiernas läroplan och särskildt äfven
vid den för dessa skolor egendomliga sysselsättningen med det
grekiska språket och dess litteratur. Endast sådana ändringar,
som vidare utveckla det bestående, men icke sådana, som
innebära en brytning med det samma, kunna vi betrakta
såsom önskvärda vid en inrättning, på hvilken till stor del
den tyska vetenskapens blomstring och dugligheten inom en
hel rad af tjänster och yrken bero“.
Ehuru underskrifterna till denna förklaring insamlades
på enskild väg — ty man såg mer på "kvaliteten än på
kvantiteten af underskrifter" — blef dock tillslutningen från
alla delar af Tyskland så liflig, att den senaste tryckta
upplagan af förklaringen, som vi haft tillfälle att se och
som trycktes i december 1888, således fem månader efter
den första, innehöll omkring 4,000 namn. Att genomgå den
långa namnförteckningen, ordnad efter de städer, i hvilka
eller i hvilkas omnejd undertecknarne varit bosatte, är ganska
intressant. Att universitetslärarne skola förekomma i mängd
— omkring 550 professorer hafva skrifvit under — är
naturligt, då desse såsom den vetenskapliga odlingens bärare
böra häfda universitetets rätt att få så grundligt som möjligt
förberedda lärjungar från gymnasierna. En sak faller
emellertid genast i ögonen: under det professorer i juridik och
medicin m. m. förekomma i stor mängd, finner man, att
representanterna för de klassiska språken i det närmaste
saknas bland underskrifterna. Orsaken härtill är lätt funnen:
då deras namn voro alldeles öfverflödiga, ville de öfverlämna
opinionsyttringen åt sådana, som icke kunde anses “partiska"
— ty den som bäst förstår en sak anses ju vara partisk,
synnerligen i skolfrågor. En annan sak, som hållit både
filologer och många andra tillbaka, är den i synnerhet bland
de mera i det obemärkta värkande lärarne rådande
obenägenheten att uppträda offentligt med opinionsyttringar, en
känsla, som sällan tillbakahåller omstörtningens män. Därtill
Jcom, att åtskilliga vänner till humanismen, hvilka emellertid
"ansågo några felaktigheter vid gymnasierna böra afhjälpas
men icke de gamla språken böra kringskäras, redan i det
syftet hade underskrifvit den s. k. Schenckendorffska
petitionen, och därför ej kunde deltaga i motdemonstrationen,
ehuru de med afseende på de gamla språken mera hörde
till den sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
