Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - D. A. Sundén. Svensk språklära i sammandrag för de allmänna lärovärken (—dl—)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D. A. Sundén, Svensk spräklära i sammandrag för de
allmänna läroverken. 9:de upplagan. Stockholm 1888.
På de senare åren har bland allmänheten försports ett ganska
starkt missnöje med de ständiga förändringarna i olika upplagor
af åtskilliga läroböcker, emedan däraf föranledts utgifter, som ofta
synts tämligen öfverflödiga. Mången gång hafva nog dessa
klagomål varit ganska obefogade, men emellanåt — det kan ej förnekas
— hafva de haft goda skäl för sig, såsom då det gält det arbete,
hvars nionde upplaga nu sett dagen.
Liksom uti föregående upplagor hafva nu så pass
genomgripande förändringar vidtagits, att denna ej kan begagnas
samtidigt med närmast föregående upplaga. Häraf blir följden, att
månget hem, som redan har en mängd exemplar af boken,
ytterligare måste rikta sitt bokförråd- med ett. Och de arma lärarne
sedan! De äro minsann icke minst att beklaga. En
rättstafnings-reform, genomförd på detta sätt, kommer att kräfva åtminstone
ett århundrade och ett femtiotal nya upplagor och blir sannerligen
ruinerande.
Särskildt synes det nu oklokt att åter utgifva en omarbetad
upplaga. Åtskilliga läro- och läseböcker hafva tryckts med den
s. k. Sundénska rättstafningen — ett ganska sväfvande begrepp
för öfrigt —, hvaraf man kunnat hoppas någon stadga; vidare
hafva vi ju att under det ingångna året vänta det akademiska
förslaget, som i sinom tid torde föranleda ännu en upplaga till.
Under sådana omständigheter hade det väl varit allt skäl i världen
att ej vidtaga ytterligare ändringar, förrän detta sett dagen.
De viktigaste förändringarna i denna 9: de upplaga gälla
rättstafningen. Så hafva reglerna för å-ljudets beteckning alldeles
omarbetats och delvis äfven de för å-ljudet, hvarvid förf,
tillgodogjort sig Stockholmslärarnes förslag hos Lundgren, Svensk
rättstaf-ningslära. Vidare har bruket af ä utsträckts till orden där,
gärna, gärning och värld, hvarjämte äfven åtskilliga andra
förändringar gjorts. Här ett exempel!
I 8:de upplagan hette det: "Hvitling, pysling, väpling böra
tecknas med enkel konsonant och uttalas med vokallängd.
Så 1885. Tre år senare åter skrifver förf.:
“Hvitling och väpling böra enligt rätta uttalet med
vokallängd tecknas med enkel konsonant. Pyssling (af pys) skrifves
likasom syssling med två s".
En följande upplaga låter väl väpling göra pysslingen
sällskap, och i den därpå följande medgifves kanske att det “rätta
uttalet" af hvitling är hvittling. Äfven verbet hvitna säges hafva
yokallängd, hvamed meningen väl är, att det skall uttalas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
