Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Undervisningsfrågan i Norges Storting (R. T.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Undervisningsfrågan i Norges Storting.
eller åt betecknandet af en latinskola utan grekiska såsom en
“Bastarddannelse" af en skola. Framför allt borde folkskolorna
utvecklas starkare än förr; man hade nu alltför många
skolmässigt eller akademiskt utbildade ämbetsjägare.
Andra talare, tillhörande vänstern, yttrade sig i bestämdt
syfte att genast få läsningen af de klassiska språken inskränkt.
Meningarna voro dock ej fullt öfverensstämmande. Ofverläraren
Horst (Tromsö) ifrade framför allt mot det nuvarande studiet af
grekiskan — man inhämtade för litet i detta språk, om målet
vore att värkligen lära sig grekiska; för mycket däremot, om
allmänbildning åsyftades —■ men yrkade ej på borttagandet af
de klassiska språken fullständigt, ty detta skulle vara en
“revolution" ; bättre vore att gå “reformativt" till väga, om också de
ifrågavarande språkens betydelse för nutidslifvet vore ringa.
Man kunde måhända leda ett sammanträde i Roms senat —
ehuru det icke ens vore så väl, att man lärt sig så pass mycket
— men visste icke alls, huru det ginge till i en norsk
kommunalstyrelse. Ofverläraren Koht (Skien) ville betydligt inskränka
latinstudiet och taga bort grekiskan eller möjligtvis göra den
valfri. Kyrkoherden Wexelsen (Nordre Trondhjem) gick längre,
i det han önskade utesluta både latin och grekiska. Latinet
kunde hänvisas till universitetet såsom ett fackstudium; dess
litteratur vore gammal och förlegad; enligt talarens åsikt vore
den icke blott icke “heldig", utan kunde också vara “farlig“.
Ännu kraftigare uttalade sig den bekante
folkhögskoieförestån-daren Ullman mot de klassiska språken, isynnerhet under den
senare delen af debatten, då temperaturen tyckes hafva något
stigit. På den latinska litteraturen kunde blott en eller annan
ömklig bokmal lefva; den låge före de största epoker i historien
t. ex. kristendomen med dess stora omhvälfningar. Talaren
genomgick de latinska skrifter, som lästes i skolan, och
karaktäriserade dem såsom tarfliga eller usla; ja “från
Kristiania-bohemen“ vore bättre än Horatii kväden. Då det hade påståtts,
att skolbildningen icke hade till mål att frambringa praktiska
män, utan att utbilda och skärpa anden, så ville han fråga, om
man trodde, att det praktiska vore medfödt likasom långa näsor.
Konow, likaledes känd stortingsman, stälde sig i det hela på
samma ståndpunkt och föreslog en resolution så lydande:
“Regeringen anmodas att taga i öfvervägande frågan om revision af
lagbestämmelserna för den högre allmänbildningen med
fasthållande af den grundsatsen, att grekiskan utgår från skolämnenas
antal och latinet bibehålies endast såsom valfritt ämne i
skolornas öfversta klasser."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
