Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Undervisningsfrågan i Norges Storting (R. T.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undervisningsfrågan i Norges Storting. 265
högre allmänbildningen i väsentlig mån blifva privat sak.
Den fick sitt uttryck i ett resolutionsförslag af Moursund, så
lydande:. “Regeringen anmodas att taga under öfvervägande,
huruvida det högre offentliga skolväsendet bör bibehållas såsom
statssak eller den högre allmänbildningen öfverlåtas till enskildes
eller kommunernas omsorg, och att framlägga resultatet af sina
undersökningar för ett kommande storting."
Detta förslag mötte starkt motstånd särskildt af Rygh och
Hertzberg. Båda betonade på det bestämdaste, att det vore allt
annat än demokratiskt, så till vida som det gjorde
allmänbildningen i det närmaste till ett privilegium för de mera bemedlade
klasserna. Statens bidrag, anmärkte Rygh, sänkte nu icke blott
skolafgifterna i de offentliga skolorna, utan invärkade ock på
storleken af dessa afgifter i de privata. En väl ordnad högre
allmänbildning vore vilkoret för ett lands själfständighet.
Kommunerna, menade Hertzberg, kunde icke häller anlitas i någon
större utsträckning, ty deras medel räckte ej till att leda
skolorna till det afsedda målet.
Ett betydelsefullt moment i diskussionen var ett par icke
skolbildade stortingsmäns, Hagas och Refsdals uppträdande. Den
förre, till hvilken Refsdal slöt sig, förklarade, att man icke
kunde, såsom Ullman och andra fordrade, genast hafva sin
mening om de frågor, som behandlades, och de förslag, som
framkommo, klar och färdig. Om det skulle blifva regel, att
man med så beskaffad förberedelse, som i detta ärende
förekommit, skrede till viktiga sakafgöranden utan att gifva dem,
som skulle deltaga däri, tid att sätta sig in i saken, skulle den
sista återstoden af den själfständighet och det inflytande, som
personer i talarens ställning hade, snart försvinna. Äfven Berger,
landtbygdsrepresentant, uttalade sig i samma syfte och ansåg
Ullmans karaktäristik af många seklers uppfattning alltför djärf.
Det ginge icke för sig att utan vidare stryka ett streck öfver
den klassiska bildningen; ”folket” hade också ieke någon bestämd
mening för eller emot denna. Dahls förslag vore försiktigt och
möjliggjorde hvilken reform som hälst.
Dessa uttalanden föllo sig högst oangenäma för några af
vänstermännen, hvilka protesterade mot en dylik “Beskedenhed".
De fingo dock svar på tal, och slutligen uppträdde
höiesterets-assessor Rynning (Drammen), hvilken efter att ha hört på ”snacket”,
själf ville “snacka" litet. Hvad som vore karaktäristiskt för
den moderna radikalismen, det vore en öfvermåttan stor
själf-tillräcklighet och tro på egna meningars ofelbarhet. Ullman och
Wexelsen m. fl. ville utrota grekiska och latin, och då andra
stortingsmän icke ansåge dem ha tillräcklig auktoritet, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
