Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tankepiller mot latinofobi (Ingvar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för all språkundervisning och på samma gång icke blott ”möjligen”,
såsom komitén på egen hand tillägger, utan på fullt allvar bereda
mera utrymme i de högre klasserna för realämnena.
Komitén tyckes glädja sig åt, att det språk, hvilket i forna
tider så enväldigt beherskade den lärda världen, under senare
årtionden måst uppgifva den ena efter den andra af sina forna
besittningar. Men om också, hvilket dock starkt betviflas, denna
glädje mera allmänt skulle hysas af ’en liten på utkanten af
Europa boende nation, hvilken till väsentlig del måste hämta sin
bildning från civilisationens mera centrala nejder’, så delas den
åtminstone icke ännu af någon bland de stora nationerna, som
äro den europeiska kulturens bärare. Enär komitén mycket väl
inser, hvilket starkt stöd härifrån hämtas för latinets bibehållande
såsom grundläggande språk och dess tidiga inträdande såsom
undervisningsämne vid våra elementarlärovärk, så är komitén
angelägen om att söka så godt den förmår försvaga detsamma.
Den betonar därför nödvändigheten af, att exempel och jämförelser,
hämtade från Tyskland och dess pedagogiska erfarenhet, med mycken
försiktighet användas i fråga om svenska förhållanden och menar,
att vida större anledning förefinnes att jämföra dessa förhållanden
med motsvarande i våra närmaste grannländer, särskildt Norge
och Danmark. Emellertid lämnar komitén själf den upplysning,
att i Danmark latinet är obligatoriskt ämne för skolans alla
lärjungar under de fyra första skolåren, men denna ändamålsenliga
anordning finner dock komitén icke efterföljansvärd.
Komitén behagar att drifva något gyckel med sträfvandet
efter att skrifva en klassisk latin och befarar, att därigenom
grundlägges och befordras ett frasens herravälde öfver tanken.
Den påpekar såsom en i pedagogiskt hänseende högst viktig
omständighet, att latinet är ett dödt språk och att det högsta mönstret
för det latinska uttryckssättet är en gång för alla faststäldt.
Därför, menar komitén, ingår i konsten att uttrycka sig på detta
språk ej blott ett logiskt och grammatiskt moment utan äfven
ett konventionelt. Behöfver då den, som skall skrifva franska
eller hvilket lefvande språk som hälst, alls icke känna eller fråga
efter språkbruket utan endast söka att uttrycka sig logiskt riktigt
utan några egentliga grammatikal fel? Och huru skall en yngling
kanna få någon kunskap om språkbruket utan ur goda författares
skrifter? Det är sant, att ett lefvande språk under tidernas lopp
förändras, men kan detta värkligen vara en fördel i pedagogiskt
afseende? Uppgiften för en studerande är väl att lära känna
språket, sådant det är, sådant det under den närvarande och en
icke allt för längesedan förfluten tid skrifves och skrifvits af
erkändt goda författare, och ej att forska efter, hurudant det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
