Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Otto Ahnfelt, Den kristliga trosläran (A. E. Friedlander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Ahnfelt, Den kristliga trosläran.
281
gällande, kan ej gärna en lärobok i våra dagar lämna detta helt
och hållet ur sikte. Att vidare framställningssättet bör vara så
populärt och lättfattligt som möjligt behöfver knappt nämnas, då
afvogheten emot den dogmatiska undervisningen vid våra lärovärk
har sitt förnämsta stöd i klagan öfver denna undervisnings
svår-fattlighet.
Det är ur nämda synpunkter, som docenten Ahnfelts nyss
utgifna lärobok synes oss förtjäna uppmärksamhet och erkännande.
Docenten A. har under en längre tid tjänstgjort som
kristendomslärare vid Lunds privata lärovärk, och de pedagogiska
erfarenhets-rön han därvid gjort i förening med de teologiska studier man
har att vänta af en akademisk lärare, ha i den utgifna läroboken,
så vidt recensenten kan se, lämnat efter sig ett vackert vittnesbörd,
som bör knnna komma de lärovärk, där man beslutar sig för
införandet af en ny lärobok, till godo. Den, som tager kännedom om
boken, finner otvifvelaktigt, att den alltigenom är ett exakt uttryck
för luthersk tro och bekännelse, och att den på ett karaktäristiskt
sätt belyser dessa i motsats till afvikande meningar och främmande
trossamfund. A andra sidan vittnar boken om att hänsyn äfven
tagits till den nyare bekännelsetrogna teologiens resultat, såsom
t. ex. vid framställningen af inspirationens begrepp, kenosisläran
med flera dogmatiska frågor. Att författaren visat den äldre
lutherska teologiens bestämningar all skyldig pietet, bör äfven
erkännas, om äfven lärobokens författare enligt recensentens åsikt
därvid gått något för långt, då han ansett sig böra t. ex. sid. 14
upptaga inspirationens momenter, sid. 93 den äldre dogmatikens
bestämningar i fråga om Kristi person och naturer m. m., som
enligt recensentens mening bra mycket smakar af skolastisk
spetsfundighet och gärna kunde varit borta. Ur innehållets synpunkt
må särskildt kap. 7 och kap. 8 betecknas som i hög grad
förtjänstfulla bidrag till utredning af de kristliga lärostycken, som i
dem afhandlas. Relativt mindre tillfredsställande är kap. I.
Ur formel synpunkt är boken ingalunda för svårfattlig, om
äfven en och annan teologisk term möjligen kunde ha undvikits
och ett och annat uttryck varit mindre retoriskt och mera på sak
gående. Äfven torde en och annan lärare önska, att åtskilligt af
det, som innehålles i de utredningar, som intagits under
paragraferna, fått bilda särskilda sådana, och att sålunda boken fått flera
paragrafer, men något kortare utredningar af dessas innehåll.
Äfven menar recensenten, att innehållsförteckningarna i kanten
icke borde dolts i uthuggningar af texten, äfven om detta är i
typografiskt hänseende prydligare, utan fått sin plats i marginalen,
där de varit eleverna mera i ögonen fallande. Dock torde det
anförda ej i någon väsentlig mån försvåra användningen af boken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
