Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Einar Löfstedt † (Hugo Bergstedt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Einar Löfstedt f.
att under föreläsningarna meddela fullständiga titlar,
vanligen i förening med prisuppgifter och en kort karaktäristik,
på de lärda arbeten som citerades, dels också genom den
“giro" som han ofta på våren-i spetsen för sitt auditorium
plägade göra i Karolinabibliotekets grekiska afdelning, då
standardvärken nedtogos och vandrade mellan lärjungarnas
händer, under det att professorn i korthet redogjorde för
deras innehåll och betydelse för forskningen. Äfven då han
mottog besök i sitt hem, där han egde ett präktigt bibliotek,
begagnade han ofta tillfället att låta den besökande göra en
om ock hastig, personlig bekantskap med någon värdefull bok.
Och det var icke ett ringa område inom hvilket de unga
filologerna i honom hade en lika villig som bevandrad förare.
I motsats mot sin företrädare, hvilken lade hufvudvikten på
en i estetiskt afseende tillfredsställande tolkning af
litteraturens mästervärk, visade sig Löfstedt, i praktiken såväl
som i teorien, tillhöra den skola som inom filologiens
arbetsfält inrymmer de klassiska folkens alla frambringelser på
kulturens område. Sin uppfattning i detta afseende var han
i tillfälle att framlägga,’då han under sitt första professorsår
föreläste öfver den klassiska filologiens encyklopedi och
metodik. Han betonade såsom filologiens hufvudsyfte ett allsidigt
genomträngande af de klassiska folkens värksamhet i
teoretiskt, praktiskt och estetiskt afseende, under det att
grammatik, kritik och hermeneutik endast äro att betrakta som
hjälpmedel för vinnandet af detta mål. Fattade han alltså
filologiens område så vidsträckt, att det omöjligen kan
beherr-skas af en enda vetenskapsman, så var han dock själf, som
få andra, utrustad med förutsättningarna för att närma sig
till den idealfilolog, som skulle i sitt eget medvetande
“rekonstruera antiken". Hans mångsidighet var förvånande,
isynnerhet som han med den förenade en grundlighet hvilken
aldrig lät honom råka in i dilettantism. Han hade själf fått
sin uppfostran under en tid då förmågan att ledigt uttrycka
sig på latin ansågs som någonting för filologen högst
väsentligt och kunde i detta afseende tillfredsställa långt gående
anspråk. Äfven behöll han af sin föregångares estetiserande
riktning så mycket, att han på tolkningen af skalderna
nedlade stor omsorg och lät den prosaiska öfversättningen följas
af en metrisk med noggrant iakttagande af originalets
versmått. Under sin docenttid gjorde han djupgående
gramma-tiska studier, anknutna till den af Spongberg ringaktade
jämförande språkvetenskapen. I filologisk kritik, som af
hans lärare handhades med mera bravur än metod, meddelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
