Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Einar Löfstedt † (Hugo Bergstedt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar Löfetedt f. 299
såväl af det raska och grandliga sätt hvarpå han undersökte
omfånget af deras kunskaper som af hans humana, ofta
älskvärda bemötande. Och de som aflagt en lyckad tentamen
kunde vara säkra om att fortfarande vara föremål för hans
omtanke och välvilja.
Äfven utanför studieområdet visade sig hans lefvande
intresse för den akademiska ungdomen. Ofta kunde man,
vid slutet af en föreläsning, få höra honom gifva sina åhörare
än ett än ett annat vänskapligt råd, som vittnade om att
icke blott deras studier utan äfven i öfrigt deras väl låg
honom om hjärtat. Icke ens under sin frånvaro i södern
glömde han sina unga vänner, hvilka vid det nordiska
universitetet sysslade med propedevtiken till vetenskapen om
de folk i hvilkas hemland han själf befann sig. De skulle,
enligt hans förordnande, erhålla del af de utförliga bref som
han hemsände till en nära anförvandt, och den dåvarande,
illa organiserade och planlöst arbetande filologiska föreningen
kunde ibland bereda sina medlemmar högtiden att få lyssna
till den afhållne lärarens lifliga skildringar’ från de klassiska
länderna.
Visar redan det nu anförda Löfstedts behof af en
personlig beröring med sina lärjungar, så framträder detta än
tydligare i hans plägsed att efter sista föreläsningen för
terminen samla omkring sig sitt auditorium till samkväm af
lättare art, där visserligen äfven vetenskapen stundom var
gäst, men hvilkas tyngdpunkt låg i det kamratliga umgänget
och där materiell välfägnad ingalunda saknades. Han visade
sig här såsom den mest förekommande värd, hvilkens alla
bemödanden gingo ut på att göra- sina talrika gäster så
hemmastadda som möjligt och komma kvällens timmar att
förflyta på det angenämaste sätt. Musik af olika slag
utfördes ofta. Löfstedt var själf en varm vän af tonkonsten
och en rätt öfvad violinspelare. Stundom hände det, att
professorn slog sig ned vid pianot och föredrog någon visa,
som han själf,i yngre dagar författat och satt i toner. Och i
enskilda samtal värmde han här med månget ord af kamratlig
förtrolighet den unge studentens sinne, under det att också
han själf här mottog de otvetydigaste och mest entusiastiska
bevis på sina lärjungars beundran och tillgifvenhet. Ty att
denna i rikligt mått skulle tillfalla honom, detta torde utan
vidare vara klart af det sagda. Hans ståtliga yttre, hans
af öfvertygelse genomträngda föredrag, hans önskan att,
så långt det var möjligt, visa hvar och en något tecken
till personlig välvilja, hans kamratlighet, som dock aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
