Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Pro domo (F. Gustafsson) - Några ord rörande förvaltningen af lärovärkens kassor (Adn)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pro domo.
319
utgifna Finsk Tidskrift om “skolfrågan i Sverige" (tom. XXV
sid. 81 — 100) i en alldeles falsk dager, nödgas jag afgifva en kort
förklaring. (Att min i Verdandi omtalade metod för
latinundervisning utan vidare af “Ingvar" förklaras för “lättvindig", kunde
ju gifva mig anledning att tala icke om “vallhallagalten", utan helt
enkelt om — grisar). Jag är icke “latinofob": som lärare i latin
vid några skolor och som lärare i romersk filologi vid universitetet
i Helsingfors har jag under en följd af år lärt mig älska och ära
dessa ämnen, och jag har försökt att på mitt sätt arbeta för dem,
likasom andra göra det på sitt sätt. Jag har äfven i studentexamen
under flera år pröfvat inalles omkring ett tusental ynglingar i
grekiska och latin. Under denna och annan värksamhet har jag
kommit till den öfvertygelse att latinet i nordiska skolors högre
klasser bör studeras antingen tillsammans med grekiska så, “att
grekiskan vinner lejonparten och grekisk poesi studeras på bekostnad
af den latinska" (Finsk Tidskr. sid. 98), eller ock under ett fåtal
timmar tillsammans med reala ämnen, men att latinkunskap icke
är nödvändig för åtskilliga akademiska studier (för hvilka
latinkunskap icke häller fordras vid universitetet i Helsingfors). I Finsk
Tidskrift har jag vidare eventuelt förordat L. Lindroths äfven i
Pedagogisk Tidskrift (1888 sid. 89) väl upptagna förslag om
studiefrihet på skolans högsta klasser. Att anse latinet vara lika
oumbärligt som naturkunnighet för ungdomens uppfostran, synes mig
vara värre än alla “piller" eller falska stormsignaler till förmån
för skollatinet: det visar “latinpedagogikens" obotliga blindhet och
dess oförbätterlighet.
Helsingfors. F. Gustafsson.
Några ord rörande förvaltningen af
lärovärkens kassor.
För några tiotal år sedan var förvaltningen af
lärovärkskas-sorna en ganska enkel sak. Med undantag af en del gymnasier i
stiftsstäderna, som egde några donationsjordar att utarrendera och
en eller annan mindre fond, hade lärovärken inga andra medel om
hand än materielkassan, ljus- och vedkassan, premie- och
fattigkassan, och på sina ställen bibliotekskassan. I de flesta fall fans
i dessa kassor ej mer än som gick åt för året och på sin höjd
några hundra kronor, som kunde förvaras i en sparbanksbok.
Stipendiefonderna voro få och obetydliga. Hade man emellertid
en sådan, var det ingen svårighet att få den utlånt mot prima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
