Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz) - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolans värksamhet för
religiös-sedlig bildning.
Inledning.
Tider hafva funnits, då den meningen gjorde sig
gällande, att någon särskild värksamhet för människans
sedliga bildning icke var nödvändig, därför att denna af sig
själf följde med den intellektuela; så var förhållandet under
de s. k. filantropisternas tid; numera torde en sådan mot
all erfarenhet stridande åsikt ega blott ett fåtal anhängare.
Men om man ock i närvarande tid nästan allmänt
erkänner nödvändigheten af en från den intellektuela relativt
åtskild, sedlig bildning, så är man däremot icke lika ense
om, att skolan såsom sådan har att befatta sig därmed.
Man har framkastat det påståendet, att den sedliga
bildningen, för så vidt den fordrar någon från undervisningen
skild värksamhet, tillkommer hemmet, icke skolan.
Flertalet af vårt lands lärare synes dock, om man af de
allmänna läraremötenas förhandlingar får sluta till
lärarekårens åsikter, hylla en annan åskådning. De hafva uttalat
sig i den riktning, att våra skolor icke blott äro
undervisnings- utan äfven uppfostringsanstalter. Att våra
skollagar utgå från den förutsättningen, därom lämnar
ordalydelsen i den gällande skolstadgans 116:de paragraf intet
tvifvel öfrigt. Det heter nämligen där: “Läraren gifve
sorgfällig akt på sitt ansvarsfulla kall att befordra
lärjungarnas förkofran i gudsfruktan, sedlighet, kunskaper,
ordning, flit och lydaktighet.“ Men gudsfruktan och sedlighet,
som sättas i första rummet, falla förnämligast under
begreppet uppfostran. Nu kan ju uppfostrans mål i allmänhet
sägas vara att bilda människan för hennes bestämmelse
såsom människa. Bildning för ett visst lefnadskall, ett
visst stånd i lifvet benämnes väl gemenligen icke med
namnet uppfostran. I alla händelser äro skolorna, öfver
hufvud taget, icke sådana fackbildningsanstalter, icke ens
de högre skolorna och ännu mindre folkskolorna L Sko-
1 Det är reformationen vi hafva att tacka för att medeltidens
folkskolor efterträddes af anstalter för allmän mänsklig uppfostran. Efter
den då inträdda förbättringens urartande hafva filantropisterna inlagt
stor förtjänst genom att häfda skolornas uppgift att meddela allmänt
mänsklig bildning. C. F. Bahrdt: Philanthropinische Erziehungsplan.
Freudenthal 1777. S. 14.
Pedagogisk Tidskrift,
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
