Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz) - I. Disciplinens väsen och mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning, 313
tiga ämbeten, makt och ära. I den mån dessa materiela
synpunkter göras gällande, i samma mån tränges sedligheten
undan, och slutet kan blifva, för att tala med Wellington,
att man blott uppfostrar raffinerade djäflar. Wellingtons
skarpa ord vinna en sorglig bekräftelse i moralstatistiken.
Denna visar oss nämligen, huru den intellektuela
bildningen, då den ej åtföljes af den sedligt religiösa, blir
människan till förbannelse, 1 i det att den inleder henne
i nya frestelser utan att gifva hennes vilja en motsvarande
motståndskraft. Det är i den ensidigt intellektuela
bildningen man har att söka förklaringsgrunden till det
beklagansvärda faktum, att de s. k. bildades kontingent till
förbrytarnes led är jämförelsevis större än de s. k.
obildades. Vi meddela blott ett par exempel såsom bevis
härpå. I Ryssland kunna knappast 10 % af samtliga
befolkningen läsa, men af sådana, som dömas för brott, ega
icke mindre än 25 °/0 denna färdighet. I Frankrike stå
de högre bildade sämst i förbrytarestatistiken: de utgöra
blott 2 °/0 af befolkningen, men 4 °/0 af förbrytarne. I
England och Skottland stiger de halfbildades antal bland
förbrytarne konstant. Vi tillåta oss att här i fri
öfver-sättning anföra en moralstatistikers ord med afseende härpå:
“Intelligensens fortskridande utan sedlig vilje- och
hjärte-bildning stegrar människans ansvarighet, gör henne i
utöf-vandet af den syndiga lustan mera raffinerad, i borgerligt
hänseende mera polerad, men förmår ej skydda henne emot
de djupare försökelserna af den syndiga böjelsen eller öfver
hufvud moraliskt förbättra henne. Den stegrade
kunskapen är i folkmassornas hand ett farligt medel till det onda,
om den ej hvilar på en religiös—sedlig uppfostrans basis
och går hand i hand med höjd förmåga af förvärf och
själfständigt arbete. Till en sann välsignelse blir den först
då, när förståndsbildningen genom religiös uppfostran
erhåller den högre vigningen, så att den jordiska kallelsen
kännes och fattas såsom, det timliga arbets- och
sånings-fältet för en evig skörd med glad förhoppning*’.2 De nu
anförda statistiska fakta bekräfta vår utsago, att
undervisningen i och för sig icke bibringar sedlig bildning. Vi
1 Jfr GÖthe: ‘Allés was unsern Geist befreit ohne uns die
Herr-schaft über uns selbst zu geben, wirkt vederblieh“. — Guizot: “Der
Volksunterricht ist eine heilsame oder schädliche Macht, je nachdem
derselbe gut oder schleeht geleitet wird.“
2 Prof. A. von Gettingen: Die Moralstatistik, Dritte Auflage.
Er-langen 1882. § 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
