Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Till latinska grammatiken (R. Törnebladh) 1. Om bruket af den perifrastiska konjugationens perfektum i konjunktiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till latinska grammatiken.
357
Gå vi nu slutligen till de indirekta frågesatserna, möter oss
hos Livius mest plqf. Exempel härpå äro Liv. 38, 46, 6: At
hercule iidem nos (monente fortuna, quid, si hostem habuissemus,
casurum fuisset), quum redeuntes in latrunculos Thracas
incidis-semus, caesi, fugati, exuti impedimentis sumus; 10, 45, 3: Subibat
cogitatio animum, quonam modo tolerabilis futura Etruria fuisset,
si quid in Samnio adversi evenisset; 28, 24, 2: Apparuitque,
quantam excitatura molem vera fuisset clades, quum vanus rumor
tantas procellas excivisset.
Hos Gicero vacklar bruket. Så finnes plqf. i or. pro Planco
§ 90: quin etiam si me vis aliqua morbi aut natura ipsa
consump-sisset, tamen auxilia, posteritatis essent imminuta, quod peremptum
esset mea morte id exemplum, qualis futurus in me retinendo
fuisset senatus populusque Romanus. Det bör dock härvid väl
ihågkommas, att i hela perioden den hypotetiska konjunktiven af
plqf. förherskar och utöfvar sitt inflytande på konstruktionen. Å
andra sidan finna vi däremot perf. Att. 2, 16, 2 i en oratio
obliqua, beroende af ett verb i historiskt tempus (Cn. Pompeius
iaoifi^To): quid futurum fuerit, si Bibulus tum in forum
des-cendisset, se divinare non potuisse.
Den nu företagna undersökningen torde hafva gifvit vid handen,
att perf.-formen — urus fuerim i det ifrågavarande fallet är det
vanliga, icke blott i följdsatser, utan äfven i andra fall, särskildt i
satser med quin efter dubito och dylika uttryck; att visserligen
några exempel på plqf. -urus fuissem förekomma, men
jämförelsevis fåtaliga, och att ej ens i fråga om indirekta frågesatser
bruket af plqf. är konstant. Vid sådant förhållande gör
skolgram-matiken utan tvifvel rättast i att blott upptaga det vanliga bruket,
utan att inlåta sig på en undantagsregel, som icke är allmängiltig,
hvaremot naturligtvis i praxis, om plqf. brukas och ett någorlunda
giltigt skäl därför angifves, vid omdömet kan tagas hänsyn därtill,
att äfven plqf. förekommer i språket.
Snarare skulle man kunna legalisera bruket af det enkla plqf.
i passiv sats. Exemplen Cic. Sest.-29, 62: Quod ille si
repu-diasset, dubitatis, quin ei vis esset allata? och Auct. ad Her.
2, 11, 16: Primum sitne ambiguum, quaerendum est; deinde
quomodo scriptum esset, si id, quod adversarii interpretantur,
scriptor fieri voluisset, ostendendum est. Dock torde man handla
riktigare, om man, såsom Madvig, hänvisar på bruket af andra
vändningar. I intet fall synes futurum fuerit, ut vara användbart;
språket själft har nämligen, så vidt oss kändt är, intet enda exempel
på en dylik konstruktion att förete, likasom ej häller på futurum
sit, ut... eller futurum esset, ut Beträffande det enkla plqf. i
aktiv sats kan hvarken det enstaka exemplet hos Liv. 2, 33, 9:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
