Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz). II:1. Disciplinens medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning. 381
kunna befrämja deras utveckling. Man kan icke föra andra
längre, än man själf hunnit. Det visar sig ock otvetydigt,
att lärjungarna i de flesta fall blifva sådana, som läraren är.
En hård, kall och dyster lärare finner sina lärjungar trotsiga,
trumpna och hårda. Den vänlige, höflige och kärleksfulle
läraren framlockar samma sinnelag hos lärjungarna. Den
punktlige läraren kan vänta punktlighet från lärjungarnas
sida. Den oordentlige och försumlige gör sina lärjungar
likadana.
Disciplinens trollstaf är lärarens auktoritet, och denna
hvilar alltigenom på en genombildad, fast karaktär; där
denna saknas bemödar man sig förgäfves att genom ett
anspråksfullt pockande på sin värdighet i sitt yttre
uppträdande förskaffa sig auktoritet. Därigenom förvärfvar
man på sin höjd skenet af auktoritet; men ungdomen är
förundransvärdt skarpsynt, när det gäller att skilja skenet
från värkligheten i detta fall. Det är lärarens värkliga,
andliga och sedliga öfverlägsenhet, som förskaffar honom
lärjungarnas aktning och vördnad. Eger han därtill ett
vinnande sätt och uppriktig kärlek till sitt kall, så utöfvar
han ett mäktigt inflytande i god riktning. Lärjungarna
komma då i de flesta fall att utan motsträfvighet skänka
honom sin lydnad, och hans åsikter och omdömen blifva
bestämmande för deras egna. — Saknar däremot läraren
själf de egenskaper, som kunna förskaffa honom auktoritet
hos lärjungarna, så blifver hans in värkan på deras
karak-tärsbildning mera skadande än gagnande. Särskilda
disciplinära åtgärder kunna på långt när icke ersätta det personliga
inflytande, som kanske skulle hafva förebyggt behofvet af
att tillgripa sådana. Redan den känslan hos lärjungen, att
läraren själf genom någon ofullkomlighet på ett eller annat
sätt inleflt honom i frestelse och sålunda delvis är
medskyldig till det fel, han beifrar, är tillräcklig att betaga
hans åtgöranden all kraftigare värkan. Vi vilja härmed
icke påstå, att det skulle vara möjligt för någon enda lärare
i denna ofullkomlighetens värld att uppnå en sådan grad af
fullkomlighet, att han någonsin skulle kunna anse sig helt
och hållet utan skuld till lärjungarnas felsteg och våga
skrifva dem endast på deras onda naturs eller föräldrars
och kamraters räkning. I någon mån måste han alltid
anklaga sig själf, men han bör sträfva efter att närma
sig fullkomligheten, åtminstone så mycket, att lärjungarna
själfva ej kunna tillskrifva honom någon del i deras
intellektuela och sedliga brister. Först då förmår han att
värksamt motarbeta dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
