Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz). II:2. Disciplinens metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning. 415
straffet måste afpassas efter lärjungens ålder är själfklart.
Denna synpunkt är så viktig, att man till och med velat
indela den allmänna pedagogiken efter den fortskridande
lefnadsåldern ’. Kroppslig aga är ett lämpligt
bestraffnings-medel blott för yngre lärjungar. Att använda det .efter
det 14:de året torde i allmänhet icke vara rådligt. Äldre
lärjungar bestraffas bäst genom tillrättavisning med ord eller
möjligen geuom utvisning från lärorummet. För att straffa
rättvist måste man äfven fästa tillbörligt afseende vid den
grad af bildning, lärjungen eger. Det vore orättvist att
behandla en finkänslig natur på samma sätt som en grof och
rå, som är mottaglig blott för strängare åtgärder. Härvidlag
får man dock ej låta bedraga sig af lärjungens höga börd
eller finpolerade uppförande. Det visar sig nämligen icke
så sällan, att där bakom döljer sig ett rått och gement
sinnelag, under det att mången gång hos en kojans son,
under den grofva dräkten och det otympliga sättet döljer sig
ett finkänsligare sinne och en ädlare hjärtebildning.
Straffet måste vidare afpassas efter brottets beskaffenhet.
Det bör finnas en motsvarighet mellan dessa bägge, icke blott
så, att straffets stränghet motsvarar storheten af brottet, utan
jämväl i det hänseendet, att arten af bestraffningen så nära
som möjligt ansluter sig till arten af brottet. Det vill med
andra ord säga, att straffet skall vara naturligt2. Denna
fordran framgår ur straffets betydelse att vara en
vedergällning. som har till syfte att framkalla förbättring. Till
detta ändamål bör sammanhanget mellan brottet och straffet
framstå så klart som möjligt samt det senare därjämte vara
så afpassadt, att den straffade känner det såsom förtjänt.
Vid bestämmandet af den skyldiges större eller mindre
brottslighet får man icke endast se på brottets natur i och för sig,
utan måste lika mycket taga hänsyn till den felandes sinnelag
1 Man jämföre t. ex. Rousseaus’ Emile och F. H. C. Schwarz’
Erziehungslehre. Leipzig 1829. Zweiter Band. S. 62—64.
2 Jfr Beneke 1. c. Erster Band S. 331: “Belohnungen und Stråten
sollen überdies zu den natürlichen Motiven hinführen und hiedurch darauf
hinarbeiten sich selbst unnöthig zu machen. Sie müssen sich demnach
so nah und genau als nlöglich an die aus der Sacbe selbst hervorgehenden
Motive anschliessen. Das streitsüchtige Kind bleibe allein; das schmutzige
mösse aus der Gesellschaft wegbleiben; dem nachlässigen und
unbeson-nenen werde nichts mer erlaubt, was zu seiner Ausfübrung Besonnenheit
erfordert; dem plauderhaften nichts mitgetheilt; das unmässige müsse
fasten etc. Der Erzieher lässt nur sicher eintreten, was unter ähnlichen
Umständen im Leben einzutreten pflegt aber auch zuweilen nicht
ein-tritt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
