Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz). II:2. Disciplinens metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning. 417
förstå resonnerandet med dem, men hvad de förstå däraf
är hufvudsakligen det, att det är frågan om att de kunna
sliugra sig undan lydnaden, att denna sålunda icke är
obetingad. Detta menade nog icke Locke, men gången af barnets
psykologiska utveckling tvingar oss att uppfatta saken på
nyss angifna sätt. Rousseau liar i detta afseende rätt, när
ban gentemot Locke invänder: “Förstode barnen förnuftiga
grunder, så behöfde de alldeles icke uppfostras." 1
Blind lydnad strider icke, såsom somliga förmenat, emot
människans värdighet. På det stadium, där en sådan lydnad
företrädesvis sättes i fråga, är nämligen människan blind i
den här ifrågavarande bemärkelsen, hvarför man antingen
måste fordra blind lydnad eller — ingen lydnad alls. Insikten
kommer, först på ett senare stadium. De, som ifra emot
blind lydnad och yrka på, att man genom resonnerande med
barnen skall söka öfvertyga dem om det berättigade uti den
fordran, man ställer till dem, förmena, att man på detta sätt
underlättar lydnaden; men i själfva värket torde förhållandet
vara alldeles motsatt. Man afvänjer dem helt enkelt genom ett
sådant tillvägagående från att lyda och vänjer dem i stället
att börja resonnera om, huruvida det är deras skyldighet
eller icke 2. Hvilka följder ett sådaut beteende kommer att
medföra för barnets förhållande till den världsliga och
gudomliga lagens bud är lätt att inse. Att ett tillvägagående,
sådant som det nämda, är onaturligt, därom måste vi
öfver-tygas, när vi tänka oss, hur förhållandet i värkligheten skulle
blifva i en familj, där föräldrarna, i stället för att fordra
ovilkorlig lydnad begagnade metoden att resonnera och
öfvertyga. Föräldrarna skulle otvifvelaktigt mången gång komma
i en ganska kinkig belägenhet. Den gamle Matlnas Claudius
af Wandsbeck säger härom: “Från nu skall allt drifvas och
tvingas med förnuftsgrunder.––––––– — Jag har en gång gjort
försök med den nya konsten på mina barn. Men de hade
så när resonnerat mig ut ur huset. Jag grep strax tillbaka
till den stränga lydnaden och håller sedan strängt därpå,
sedan går det mycket bättre. Lydnaden är också, tyckes
mig, något i sig själft prisvärdt och efterföljansvärdt, och
1 Ur “Emile“, se Raumer 1. c. S. 235.
2 Jfr Schleiermaeher: Erziehungslehre. S. G48: “Die Regel, dass
man um den Kindern den Gehorsam zu erleichtern ihnen Gründe angeben
musse, ist nichtig; denn Grunde angeben heist den Gehorsam erlassen.
Man riskirt überdies, ob man auch nur üeberzeugung hervorbringt;
Kinder sind noch wenig fähig, Grunde zu fassen“. Jfr äfven Kellner:
Pädagogik in Aphorismen. § 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
