Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - ”Den nya svensk-engelska ordboken. Protest”. (Herman Almkvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Den nya svensk-engelska ordboken,
däremot ha inkommit genom något oförklarligt misstag. Ty, om
man också kan tänka sig två korresponderande sv. och eng.
fraser, där breed och agg intoge motsvarande platser så kan
dock ’breed’ (foster, afvel, ras) naturligtvis aldrig betyda ’agg’.
I stället för fyra är det således blott ett ord, som måste
betecknas som värkligt fel. Och då må man med skäl fråga, om
detta ena fel kan vara anledning nog till ofvanstående kritiska
’bragd’. Men hr G:s ’dristiga mod’ går ännu längre i
omedelbart följande stycke.
“Denna viduhderligliet förekommer i första häftet af ordboken
sådan som den först publicerades. Detta ger oss anledning att fråga,
hvarför de svenska kritici icke då begagnade sig af tillfället att kväfva
detta olyckliga företag i lindan. Det hade varit rätta ögonblicket. Redan
det sätt, hvarpå ordet ’agg’ är behandladt, borde ha varit en ganska
tydlig fingervisning om hvad som komma skulle; för öfrigt vimlar första
häftet af fel, orimligheter och smaklösheter i lika hög grad som något
af de följande”.
Innan jag granskar halten af detta öfvermodiga utfall, vill
jag först bemöta hr G:s tvänne därpå följande och sista
anmärkningar, framförda, de som alla andra, i den mest vårdslöst
öfver-lägsna ton.
“Efter allt hvad vi hittils sett“, fortsätter hr G., “är det väl
knappast behöfligt att påpeka det faktum, att de vanligaste och mest
idiomatiska engelska ekvivalenterna gång på gång saknas på vederbörliga
ställen, likasom att den inbördes ordningen mellan de faktiskt upptagna
eng. orden ofta är sådan som slumpen gjort den“.
Den först gjorda anmärkningen, att de vanligaste engelska
orden gång på gång saknas under de ord, där de borde finnas,
innebär tydligen en beskyllning af den allra svåraste art. Och
hvilka bevis anför hr G. för denna beskyllning? Icke ett enda,
intet enda exempel. Hr G. förklarar helt kategoriskt, att det
är ett faktum, så själfklart att man knappast behöfver påpeka
det. Det är värkligen att väl långt utsträcka sina anspråk på
auktoritet som engelsman och att tilltro tidskriftens läsare en
hög grad af kritiklöshet. — Den sista anmärkningen berör en
af de i praktiskt hänseende svåraste frågorna vid allt
lexikogra-fiskt arbete, att finna den rätta ordningen. Här kan finnas, och
visar sig finnas, en mängd olika åsikter. Enligt den allmännaste
meningen böra visserligen i vanliga fall de ’vanligaste’ orden stå
först, och att så äfven är förhållandet i hr B:s ordbok, visar hvarje
blad däri för den sakkunnige granskaren, om ock här som i allt
annat felaktigheter måste finnas. Men ofta nog kan det hända,
att ett jämförelsevis mindre vanligt engelskt ord egentligare och
noggrannare uttrycker det svenska ordets mening, eller svarar
mot större del af dess användningssfär och i så fall kan mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
