Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Frågan om språkundervisningsreformen får ej dö [Olof Örtenblad]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Frågan om språkundervisningsreformen får ej dö.
Man kan nu fråga sig: skulle resultatet bli så mycket
bättre, om man företoge sig att i sin helhet tillämpa den
af quousquisterna påyrkade metoden ? Denna fråga åtager
jag mig ej att besvara, af det enkla skäl, att jag anser det
vara en ren omöjlighet att i en skolklass med dess många
olikartade förutsättningar fullfölja någon som hälst på
förhand uppgjord mönstermetod. Jag lämnar därhän det
obestridliga faktum, att den “nya metoden" vid våra svenska
statslärovärk nu icke kan tillämpas; men jag hyser mina
dubier, om den ens vid sådana lärovärk, som ej nåtts af
statens reglementerande hand, är i sin helhet användbar
inom en klass (jag talar ej om enskilda privat-elever —
märk väll). Redan för flere år sedan har jag haft tillfälle
att yttra mig i denna fråga * och nödgas ännu vidhålla det
påståendet, att denna metod förutsätter, för att kunna
konsekvent genomföras och blifva värkligt fruktbärande,
långt mer begåfvade elever, än hvad åtminstone en svensk
lärare i vanliga fall finner på skolbänken. Om det också
kan sägas, att en god språkundervisning öfver hufvud taget
bör gå i den af de radikale reformifrarne angifna riktningen
i allmänhet, så står dock den sanningen fast: förutom en
blifvande afgångsexamens beskaffenhet, är det i sista hand
elevernas beskaffenhet, som blir afgörande för
undervisnings-sättet. Ätt den store språkmästaren och prononcerade
quousquisten Klinghardt i en tysk skola lyckats frambringa
ett präktigt resultat (se hans och dansken Jespersens
intressanta uppsatser “To års erfaringer med den ny metode" i
tidskriften Quosque tandem 4. 1889), torde väl dock vara
att tillskrifva denne lärares högst ovanliga skicklighet och
sällsporda, pedagogiska virtuositet; så vida man ej får
antaga, att Tysklands unga söner äro lyckligare utrustade
än nordens.
Vi återvända till våra stackars svenska
elementarläro-värk. Låt oss antaga, att läraren är förträfflig, att han
använder en så bra metod som möjligt; hvad är då orsaken
därtill, att den såsom mogen förklarade ynglingen, hvilken
dock erhållit sitt B i språken, i själfva värket är så okunnig i
dem ? Jag har redan i det föregående antydt, hvari orsaken
till stor del består. För att gifva ett mera direkt svar på
frågan, tager jag mig friheten att ur E. Edströms ofvan
omtalade uppsats göra följande citater, hvilka enligt min
* I Verdandi 1886, 4:de och 5:te häft. sid. 160 och ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
