Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Frågan om språkundervisningsreformen får ej dö [Olof Örtenblad]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 . Frågan om språkundervisningsreformen får ej dö.
måhända skall han minnas, hvar han bör slå upp i sin
grammatika för att finna de och de svåra reglerna o. d.
Nu skall man invända: det fordras ju ändå en viss
mogenhet och en viss, ej föraktlig grad af
förståndsutveckling för att kunna riktigt använda sådana tingestar som
en grammatika och en ordbok. Det nekas ej; men denna
sin mogenhetsgrad har ju abiturienten ett godt tillfälle att
ådagalägga vid utarbetandet af den latinska stilen, och inte
är det väl behöfligt för lärare och censorer att se samma
mått af allmänt språkförstånd ådagalagdt på flere tungomål ?
Nej, gifven latinet hvad latinet tillhörer, och låten det
gamla romarspråket vara i okvald besittning af hvad som
ännu utgör dess, om också ej enda, så dock förnämsta
raison d’étre vid våra skolor.
Vidare kanske man skall invända, att resultatet med
dylika, exceptionelt dåligt utrustade elever ej är nog för
att utdöma ett system, som dock med så många andra
elever medfört rätt goda resultat. Härpå svarar jag för
det första, att dessa “goda resultat” kunde under ändrade
förhållanden ha blifvit ännu bättre; och för det andra, att
då man nu en gång för alla är dömd att läsa med den
exceptionelt dåligt utrustade eleven, det just är denne, som
faktiskt blir bestämmande för lärarens sätt att bedrifva
undervisningen, och som därigenom ock måste anses som
en pröfvosten på systemets hållbarhet eller förkastlighet.
Och systemet torde väl vara att betrakta såsom förkastligt,
så länge det icke lämnar någon som hälst garanti för att
den, som uppfyller fordringarna för att i afgångsexamen
godkännas i språken, också förstår att hjälpligen uttrycka
sig på dem, vare sig skriftligt eller muntligt.
De nu gällande fordringarna äro icke för små, icke
häller äro de för stora, tvärtom kunna de sägas vara ganska
lagom angifna, sådana de formulerats i nådiga stadgan för
afgångsexamen; men — och nu äro vi åter där — deras
innebörd blir ju i själfva värket helt och hållet beroende
på icke blott beskaffenheten utan också själfva
befintligheten af dessa öfversättningsprof, som departementet
utsänder. Vi känna alla, huru dessa nästan terminligen
blifva utsatta för en ganska brokig kritik. Jag antager
dock, att vederbörande med tämligen lugnt jämnmod läsa
eller åhöra denna kritik; åtminstone har-man ej spårat
någon väsentlig ändring i de svenska
öfversättningstex-ternas allmänna skaplynne. Den allmännaste och, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
