Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om de klassiska språkens och specielt grekiskans förhållande till den moderna bildningen [O.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Om de klassiska språkens förhållande till modern bildning.
följande andliga utvecklingen på en gäng, ingen annan är så
lämplig att sätta oss in i de stora kulturrörelsernas betydelse
och därigenom också gifva oss förmåga att förstå nutiden.
Vi, som kastas omkring i nutidens mångfaldigt utvecklade
och vindlade tankelabyrint, finna ingen bättre Ariadnetråd
för att komma ut ur förvirringen än ett förnuftigt studium
af klassiciteten. Och därtill kommer, hvad pedagogiken angår,
att intet undervisningsämne erbjuder så många fördelar för
skolan såsom uppfostrarinna af tankens kraft och
själfstän-dighet som de klassiska språken i och med deras litteraturer.
En af de vanligaste invändningarna mot att behålla latin
och grekiska i skolan är följande argumentum ad hominem:
Jag har under de många sköna barndomsåren nött skolbänken
under tröskande af latinska och grekiska författare, och jag
vet icke, att jag blifvit ett grand visare för det. Däremot
vet jag, att jag saknar en hop kunskaper, som jag skulle
haft nytta af att ega. Härpå är att svara, att bildningens
hemlighet beror på tillegnelsens förmåga; den måste först
utvecklas, innan där kan vara tal om att lära med nytta.
Därnäst måste man finna sig i begränsningens nödvändighet.
Non omnia porsumus omnes. Bortser man från denna
elementära sanning, förfuskas utvecklingen. Den klassiska
bildningen bör icke så föra oss ned i forntidslifvet, att man känner
sig hemma där. Forntiden bör studeras med ständig hänsyn
till nutiden och för att förklara denna. Klassisk bildning
bör icke föra sina alumner till Olympens topp och inbilla
dem, att de därstädes lefva i intelligensens rena eter, under
det de icke få’ syn på den värld, som rör sig vid bergets fot.
Den skall blott föra dem upp på en terrass, från hvilken de
kunna öfverskåda sin närmaste värld och orientera sig i det
lif, de själfva skola lefva. Den skall utgöra en lifvets
förskola, icke lifvet själf. Det är därför icke häller någon giltig
invändning mot denna bildning, att man i lifvet glömmer dess
detaljer. Man skall ju stiga ned från terrassen igen för att
blanda sig i lifvets vimmel, men bibehålla och bevara den
öfversikt, man vunnit frän höjden, samt den duglighet och
förmåga att alltid behålla fast mark under fotterna, som man
vunnit under uppstigningen.
Utilitarismen glömmer, att det nyttigas begrepp är
relativt. Den är en produkt af den moderna realismen, och det
praktiska lifvet är dess alfa och omega. Men detta kan blott
vara något lägre, och den högre bildningen måste vara riktad
på det eviga hos människan. Den logik, hvarmed realismen
häfdar sin sanning, har sitt berättigande, men denna sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
