Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några betraktelser med anledning af den kungliga propositionen i läroverksfrågorna [Adn] - I. Lönefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunglig proposition i lärovärksfrågorna. 129
dagen korrigerade den då, men på ett beklagligt sätt genom
att tillägga ännu en lönegrad i stället för att borttaga den
lägsta. Innan en elementarlärare uppnår högsta lönen i sin
grad, måste han arbeta 20 (stundom 21) år såsom ordinarie,
utom alla extra år. Och då lönerna (efter 1863 års stat) i
lägsta och högsta adjunktsgraden förhålla sig som 1 : 3,
under det arbetet och ansvaret för alla är lika, så är det
tydligt, att här vid lag allt afseende på arbetets värde eller
lärarens behof är lämnadt å sido och ancienniteten
uteslutande bestämmande. Under de senare 25 åren hafva en
mängd andra tjänstemannakårers löner reglerats, men för
dem har man ej satt lägsta lönen till en tredjedel af den
högsta utan till 70 à 90 proc, af densamma. När utanför
stående tala om lärarnes löner och vilja bevisa, att de “i
själfva värket icke ha det så illa", är det vanligen högsta
lönegraden som citeras, och deh som ej själf känt, hvar skon
klämmer, vet ej hvad det vill säga att arbeta i skolans tjänst
i 20 à 21 år, och med inräkning af de extra åren ofta 25 år,
innan denna i och för sig moderata lön uppnås. En följd af
de dåliga löneförhållandena är också, att en lärare nödgas
med eller mot sin vilja genom enskilt arbete skaffa sig hvad
som behöfves för att kunna försörja sig och göra hvar man
rätt. Däraf dessa så ofta tadlade bisysselsättningar, som
visserligen icke skötas för nöje skull, men som i regeln dåligt
aflönta * taga mycken tid i anspråk och därföre utslita läraren
i förtid. De äro framtvingade af aflöningens knapphet, men
till obestridlig skada både för lärarne och lärjungarna. Huru
föga hälsosamt lärarekallet i själfva värket är, kan ses af
nedanstående statistiska data.
Under de 10 åren 1861—69 utnämdes vid de högre
läro värken omkring 110 lektorer och mellan 180 och 190
adjunkter **. Af dessa hafva ytterst få, om ens någon ännu
uppnått det nödiga antalet tjänsteår för att kunna
pensioneras, men de som finnas kvar vid lärovärken, borde alla
med innevarande års början hafva uppnått högsta lönegraden.
Af ofvannämda 110 lektorer hafva högst 25 tagit afsked
eller befordrats till tjänster utom lärovärken. Återstoden,
* Bekvämare och bättre aflönta befattningar, såsom
sekreteraretjänster vid de kommunala styrelserna m. m., som lärare utan tvifvel
med stor fördel tör sig och det allmänna kunde sköta, erbjudas numera
endast åt jurister, hvarpå tillgången med hvarje dag blifver rikare.
** Den fullt exakta siffran kan icke gifvas med det statistiska
material, som stått förf, till buds, dock kan den icke skilja på mer än några
få individer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
