Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några betraktelser med anledning af den kungliga propositionen i läroverksfrågorna [Adn] - I. Lönefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunglig proposition i lärovärksfrågorna. 131
fleste, som egnade sig åt skolans tjänst, omedelbart fingo
ordinarie anställning, t. o. m. ej sällan utan att förut hafva
sysselsatt sig med undervisning. Svårare blefvo likväl
förhållandena efter 1870. Den plötsliga stegringen i pris på alla
förnödenheter, hvars like ej varit sedd, åtminstone i detta
århundrade, värkade lifgifvande på dem, som lefde af
affärs-värksamhet eller genom strejker kunde bereda sig ökad
aflö-ning, men kom som ett fruktansvärdt slag för alla statens
tjänstemän, och det desto hårdare ju lägre de voro aflönte.
Riksdagen insåg också, att tidsförhållandena nu gjorde en
allmän löneförhöjning nödvändig, men i synnerhet behjärtade
den lärarnes behof, och — hvad som väl knappast förut händt
— riksdagen begärde själf i sin skrifvelse af d. 24 maj 1873,
“att kgl. m:t behagade taga under öfvervägande behofvet af
lönetillökning för elementarlärovärkens lärare".
Detta skedde också, men på ett sätt som var allt utom
tillfredsställande. Regeringen begärde blott en tillökning af
500 kr. på alla lönegrader, men lät de med all rätt
öfver-klagade 5 lönegraderna blifva kvar. Utan prut beviljade
riksdagen, såsom var att vänta, genast denna blygsamma
begäran och var nog tillmötesgående att medgifva tilläggets
utgående äfven under det löpande året för löner t. o. m.
3,000 kronor.
De närmast följande åren blef det andra tjänstemäns tur
att komma i åtanke till löneförhöjning, och det visade sig nu,
att de icke förlorat på att få vänta. Universitetens
professorer fingo sin lön höjd från 4,500 till 6,000 kr., hvarigenom
den likställighet, som förut egt rum mellan en rektor vid ett
högre lärovärk och en professor upphörde och den förre, —
som ändock måste i följd af sin tjänst vidkännas ej så få
afbränningar på sin lön, hvilket en professor ej behöfver —
kom att efter 10 års tjänst få 1,000 kronor mindre än den
senare. Universitetens adjunkter fingo sin titel förbättrad
till e. o. professor, lönen höjd från 2,000 och 2,500 kr. till
4,000 och 4,500 *. En kronofogdes lön höjdes från 2,500 kr.
till 4,000 och 4,500, en hofrättsassessors från 3,500 till 5,300
o. s. v. utefter hela linien.
Hade lärarne förut varit illa ställda i förhållande till de
tjänstemän, af hvilka likartade kompetensvilkor fordras, med
hvilka de i afseende på samhällsställning äro närmast
jämförliga, och med hvilka de äro hänvista till umgänge utom
* Deras tjänstgöringsskyldighet blef visserligen något ökad, men
de befriades i stället från skyldigheten att när som hälst gratis vikariera
tör professorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
