Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några betraktelser med anledning af den kungliga propositionen i läroverksfrågorna [Adn] - I. Lönefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunglig proposition i lärovärksfrågoma. 137
om löneförbättringen för lärarne. Det lider intet tvifvel, att
desse äro skyldige att utan vidare underkasta sig den
utsträckning i tjänstgöring, som af kgl. m:t bestämmes, och det har
ingen hittills påstått, att de nuvarande lönerna äro tillräckliga
för den nuvarande tjänstgöringen. Tvärtom! 1878 års komité,
som i så kraftiga ordalag påvisat nödvändigheten af en
löneförbättring, talar ej med ett ord om utsträckt
tjänstgöringsskyldighet. 1882 års riksdags andra kammare kopplade
visserligen tillsammans löneförbättringen med reformer inom
skolväsendet men gjorde den ingalunda beroende af läsårets
förlängning, och när första kammaren vid samma riksdag
beviljade kgl. m:ts proposition, nämdes ej något sådant vilkor.
Det synes mig sålunda ej hafva varit betingadt af frågans
föregående skeden att binda dessa båda förslag vid hvarandra.
Om nu riksdagen i allt öfrigt skulle bifalla kongl. maj:ts
proposition men afstyrka läsårets förlängning, så skulle ju
strängt taget däraf följa, att ej något tal blefve om
löneregleringen, som dock är den ojämförligt viktigare frågan *.
Den lönereglering, som kgl. m:t nu föreslår riksdagen, är
densamma som af 1878 års komité föreslogs och som två
gånger varit framlagd, den ena 1882 den andra vid
januaririksdagen 1887, och den senare gången likasom nu på för
lärarne hårdare vilkor än första gången. Ty man må icke
tro, att den för alla lärare ställer sig obetingadt fördelaktig.
Vi hafva redan ofvan omnämt det vilkor, som 1887 uppfanns
och som nu återkommer, att göra löneregleringen beroende
af läsårets förlängning, detta omtalades ej 1882, men då
tillkom däremot ett vilkor, som medtogs för att underlätta en
möjlig omreglering af lärovärken, att nämligen en lärare intill
fyllda 45 år skulle vara skyldig underkasta sig transport till
annat lärovärk. Detta vilkor kan vara ganska svårt, därest
det skulle komma till användning, öch kunde på ett
betänkligt sätt ingripa i en persons ekonomi. Likaledes äro vilkoren
för pensioneringen i det hela hårdare än de nuvarande.
Vidare äro de nya lönerna delade i lön och
tjänstgörings-penningar, hvarvid dessa senare blifvit tilltagna synnerligen
höga i förhållande till den fasta lönen. En universitetspro-
* Då lärarne förbehållas frihet att bibehålla sina aflöningsvilkor af
1874- eller ingå på den nya staten, om denna af riksdagen antages, huru
skall man gå till väga mot de lärare, som vilja blifva vid det gamla,
om man anser, att de därmed också ega rätt att blott läsa 36 veckor?
Om detta icke kan ske, hvad sammanhang finnes då mellan läsårets
längd och lönen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
