Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några betraktelser med anledning af den kungliga propositionen i läroverksfrågorna [Adn] - I. Lönefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunglig proposition i lärovärksfrågorna. 139
behöfde att på gamla dagar få någon ersättning för sina
föfsakelser, få afstå från denna förhoppning, och glädja sig,
att bättre dagar stunda för dem, som komma efter. Utan
en snar reglering af lärarelönerna gå våra lärovärk under.
Hur vill man begära, att en person skall gå i 10 eller 11 år
efter aflagda akademiska prof såsom extra lärare med samma
tjänstgöring och samma ansvar som en ordinarie mot ett
arvode af 1,500 kr. pr år, — ett belopp, hvarmed icke ett
handelsbiträde om ett par och tjugo års ålder låter sig nöja
—, och med utsikt att vid nära 40 års ålder erhålla i bästa
fall 2,500 kr. såsom ordinarie adjunkt? Det är ofvan visadt,
huru illusorisk förhoppningen om högsta lönegradens
uppnående är för större delen af lektorerna och många af
adjunkterna, och under förbidan på denna lön, som, om den blifvit
uppnådd inom den kraftigare mannaåldern, möjligen kunde
grundlagt en solid ekonomisk existens, måste en lärare under
tusen vedervärdigheter framsläpa sitt lif med ständiga
ekonomiska bekymmer. Låt oss säga det öppet. På 1,500 kr.,
sedan de först blifvit minskade af skatter, kan icke en lärare
ens såsom ungkarl lefva i våra städer, än mindre betala
studieskulder. Om giftermål kan ju ej blifva tal, såvida icke
han själf eller hustrun eger enskild förmögenhet.
Huru goda och dåliga tider för landtbrukare, handlande
och industri-idkare än växla, ett är säkert, att under hela detta
århundrade hafva lefnadskostnaderna för samhällets
medelklass varit i jämt stigande, och därmed äfven penningens
köpkraft minskats. Hyrorna hafva stigit i de flesta fall till
minst dubbelt så högt belopp, som de utgjorde för 30 år sedan,
tjänstefolks löner likaledes, kommunalskatterna hafva
flerdubblats, och hvad handtvärksarbete angår, så hafva
visserligen råämnena betydligt fallit i pris, men arbetslönerna
stegrats så mycket mer, så att äfven detta arbete betydligt
fördyrats. Priset på spanmål har under 80-talet stått lägre
än under de båda föregående decennierna, men från bonden
till bagaren är en lång väg, och under det att mellanhänder
passa på att tillgodogöra sig alla stegringar i råvarans pris,
äro de mycket senfärdiga att låta konsumenterna få fördel af
prisfall. Öch om de gjort sig skyldiga till någon eftergift
under den förflutna tiden, hafva de som bekant under de 2
sistförflutna åren skyndat att taga sin skada igen. En annan
sak, som också bidragit till lefnadskostnadernas fördyrande,
är de lättade kommunikationerna, hvarigenom prisen på
lifs-förnödenheter som förut voro billigare i småstäderna, höjts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
