Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Carl Medén, Berättelser ur Fäderneslandets historia [Is. Fehr]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Berättelser ar Fäderneslandets historia för skolans
lägre klasser äfvensom för hemmet af d:r Carl Medén.
Stockholm 1889. Pris häftad 2: 25.
Till den ganska betydliga litteratur af historiska läseböcker,
som på de senare åren utgifvits, har under slutet af förra året
tillkommit en af d:r Medén. För anledningen till bokens
utgif-vande redogör företalet: den skall tjäna som ledtråd vid den
s. k. berättelsemetodens tillämpning i våra goss- och flickskolor,
men äfven vara lämpad till en nyttig och underhållande läsning
i hemmet för den tidigare ungdomen. Dessutom skall den
kunna användas som lärobok, enär, om ock i mycket korta
öfversikter, en redogörelse lämnas äfven för de tilldragelser, som
ligga emellan de i läseboken utförligare eller egentligen
fram-stälda. Allt detta tillhandahålles för ett billigare pris än
exempelvis Sjögrens och Ekmarks motsvarande arbeten, som betinga
ungefär dubbla priset. Vidare lämnar företalet den upplysning,
att förf, bemödat sig att inskränka framställningen af forntidens
och medeltidens historia för att kunna få större utrymme för
nyare tidens historia, hvilken enligt förfrs mening ofta behandlats
knapphändigt, hvilket synnerligast gäller om tiden efter Karl
XILs död.
Om man nu betänker, att boken är skrifven för skolans
lägre klasser, synes mig den åtgärden att hårdt knappa in på
den äldsta tidens sagohistorier föga välbetänkt. Människosläktets
ungdom och individens ha så många likartade och därför för
ungdomen lättfattliga drag, att man visserligen ej bör försumma
att dröjande vid denna för dem så tilltalande tid väcka håg och
lust för historiens vidare studium. Men visserligen kunna dessa
historier och böra vara bättre berättade än här är fallet. Denna
afdelningen är den svagaste i hela boken. Jämför man dessa
få historier i Medéns berättelser t. ex. Sagan om Agne, om
Hjalmar och Ingeborg, om Ragnar Lodbrok med Fryxells
berättelser, torde man ej länge behöfva tveka, åt hvilken
framställning man bör skänka företrädet. Fryxell var i sina första
berättelser och väl äfven här och där i sina senare arbeten en
genialisk berättare, och hans storhet häri nås väl af få. Men
med dessa och de gamla sagorna som förebilder torde det icke
vara alltför svårt att få in den rätta tonen i dessa berättelser.
Såsom exempel på hvad jag nu menar vill jag särskildt nämna
den första af förf:s historier: sagan om Agne, som upptar
ungefär en half sida. I denna finnes knappt något af tids- eller
lokalfärg, såvida ej några gammalmodiga ord skulle ge en sådan.
Berättelsen förtjänar ej att upptagas, om, som här skett, man
utesluter det inflätade, för dåtida åskådningssätt så utmärkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
