Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den kateketiska undervisningen i Sverige ifrån reformationen intill 1811. Bidrag till den svenska folkundervisningens historia af Johan Wahlfisk [J. G—n]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 Joh. Wahlfisk, Den kateketiska undervisningen i Sverige.
Torpson), utan att kyrkan varit den samfundsmagt, som liksom
én amma under hela den förflutna tiden utbildat, vàrdat och
skyddat den svenska folkbildningen såsom sitt skötebarn samt
outtröttligt genom sina organ arbetat för dess sunda utveckling ej
blott i kristlig, utan ock i allmänt medborgerlig anda. Denna
enkla och som oss synes enda riktiga synpunkt för den historiska
framställningen af ifrågavarande ämne angifver förf, i förordet så:
“ Samtliga folkskoleanstalter och likartade inrättningar voro, under
den tid jag gjort till föremål för framställning, subsidiära anstalter
för kyrkan och hennes värksamhet för den religiösa folkbildningen.
— — De hafva dessutom uppvuxit på kyrkans mark, genom
hennes värksamhet och stå i hennes tjänst. Kyrkan var och förblef
under ifrågavarande tid den egentliga skolan".
Naturligen har han i samband med den egentligt kateketiska
undervisningen kommit att skildra äfven andra af kyrkans
själavårdande uppgifter, t. ex. skriftermål, predikan, bibelläsning o. s. v.
Han har dock gjort det, endast så vidt dessa öfvat inflytande på
den egentliga utbildningen af folket, i kristligt afseende och såsom
sådana äro de ju ock af synnerlig vikt.
Af arbetet lär man känna, att många goda förslag till
folkbildningens höjande fordom blifvit gjorda, hvilka först i vår tid
blifvit allmänt erkända och satta i värket. Men äfven mindre
välbetänkta förslag hafva framkommit, hvilka i vår tid ånyo funnit
förespråkare. Så yrkade t. ex. biskop S. Troili redan 1758 i sitt
herdabref, att “presterna lika med kristendomen borde undervisa
i regeringslagarne, på det folket från barndomen måtte få ett kort
och tydligt begrepp om vårt regeringssätt“. Och landshöfdingen
i Visby yrkade 1768, att en kortare katekes borde antagas, som
utom kristendomsstyckena äfven borde innehålla alla “borgerliga
skyldigheter". “Lyckligtvis fann man snart", säger författaren “att
dylika föreskrifter vore icke blott onyttiga, utan äfven skadliga,
och religions- samt folkundervisningen blef befriad från det ogräs,
som hotat att förkväfva det religiösa lifvet samt förstöra sederna
äfven i de djupare samhällslagren, såsom det redan skett hos de
herskande “.
Ehuru den riktiga principen för utvecklingen på detta område
blifvit af förf, klart fattad och konsekvent genomförd, är dock den
formela fördelningen af materialet något dunkel och enligt vår
mening ologisk. Oss synes, som hade förf, lika gärna kunnat med
Paulsson och flere kyrkohistoriska författare göra fördelningen efter
“århundraden". För öfversiktlighetens skull hade det därjämte
varit af gagn, om förf, delat stoffet i flere kapitel eller paragrafer
med korta, bestämda öfverskrifter. På ett och annat ställe finnas
Särskilda öfverskrifter; men de äro i förhållande till det hela för få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
