Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett önskningsmål i fråga om kristendomsundervisningen i elementarskolan [G. Svenson]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Ett önskningsmål i fråga om kristendomsundervisningen.
Af oss, lärare och målsmän, kräfver samhället, att vi fostra
dess unga skara till nyttiga medlemmar, till med ett ord arbetare,
ja, till trogna arbetare, gällande detta lika för rike- som
fattigmans-barn. Till hvem kunna vi med större eftertryck hänvisa än till
honom, som var de arbetandes arbetare, den rastlöst värksamme,
som var trogen i allt, så det lilla som det stora. Äfven denna
sida kommer till sin fulla rätt först då, när vi följa honom i hans
historia dag för dag, såvidt den evangeliska historien täckes
ledsaga oss.
I sammanhang härmed är en annan sida att beakta. Kristus,
om någon, skall blifva en offentlighetens man, ja, så helt och
hållet, att han skall vara fullständigt lösgjord från alla det enskilda
lifvets band. Ej ens ett eget hem eger han. Men han utträder
i det offentliga först då, när han känner sig fullt rustad och blir
därtill högtidligen invigd. När han sedan börjat sitt ämbetes
värk-samhet, stegrar han dag för dag sitt arbete. Och under sin fostran
af lärjungarna är det honom en hufvudsak att ingenting af dem
utföres, förrän de därtill vunnit tillräcklig underbyggnad och
erforderlig andlig mognad. När han därpå kräfver något af dem, vill
han, att detta skall på frihetens väg gifvas. Intet får ske på
kommando, ej häller mer kräfvas, än hvad de på sin ståndpunkt
kunna gifva. När de få göra sin första lärospån, blir deras
uppdrag af aldra enklaste beskaffenhet. Såsom en klok såningsman
vet han, att ingen skördar, där han ej sått, och att det sådda
behöfver tid till mognad. Sådana drag äro i sanning behöfliga att
inplanta hos den nu uppväxande ungdomen, som kanske långt före
den sociala myndighetsåldern finner sig skickad att ingripa i det
offentliga, bedömande och ledande.
Men det gäller att ej endast framställa Kristus såsom mönster
för enskilda, mera yttre sidor af människolifvet, utan framför allt
att gifva de unge i hans person en etisk förebild för hela deras
inre lif såväl som också för alla deras handlingar. Af gammalt
har det ju ansetts såsom en god insats i de unges etiska fostran
att visa dem till forntidens store män, och man söker ju än i dag
elda det unga sinnet genom berättelser om forntida hjältar och
ädla bragder. Historien är nog icke så fattig på någondera, men
hvarken de ena eller de andra hålla profvet inför det idealas kraf.
Från en Sokrates’, en Luthers, en Gustaf II Adolfs historia finnes
nog mycket att lära, men ej allt är där rent. Ja, ej ens en Moses,
en Petrus, en Paulus kunna i allt ställas som ideala förebilder.
Moses slår ihjäl Egypterna, Petrus förnekar med en ed sin mästare
och Paulus ser en tid bakom sig, då han i bitter ondska förföljer
Guds församling. De blifva därför, äfven de bästa, blott styckade
idealer. Efter ett alltigenom fullkomligt lifsideal söker man
för-gäfves inom den profana historien och länge äfven inom den heliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
