Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - H. Schubert, Fullständig lärokurs i aritmetik och algebra, bearbetad af A. Meyer [G. Eneström]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-26 A. Meyer, Fullständig lärokurs i aritmetik och algebra.
därmed följande bekväma metod för multiplikation och division
för-skrifver sig från araben Alchwaritzmi, på latin Algorithmus, hvilken lefde
i början af 800-talet. Efter honom kallade man räkningen med dessa
siffror för “Algorithm“, hvilket uttryck sedermera blifvit liktydigt med
“formel", en medelst ett bokstafsuttryck formulerad räkneregel.]
Sid. 243.
[Redan de gamle grekerna sysselsatte sig med proportionsläran, men
hufvudsakligen med dess tillämpning på geometrien 8)
(medelproportio-nalen — geometriska medeltalet). Nikomachos är den som först gjorde
skilnad på de tre medeltalen, det geometriska, aritmetiska och
harmoniska .
Regiomontanus (1450) är den förste, som begagnar sig af
decimalbråk ’°), hvilka dock icke få någon allmännare användning förr än mot
slutet af 1500-talet. I Grekland begagnades ibland de från babylonierna
härstammande sexagesimalbråken “j.
Att finna ett obekant tal genom att lösa en ekvation lärde redan
Diophantos, men först långt senare böljade bokstafsräkning att komma
i bruk 12).
Namnet Algebra för bokstafsräkning kommer af det arabiska ordet
Aldschebr, som betyder rekonstruktion IS), och hvilket är första ordet i
titeln på en af Alchwarizmi författad bok, som handlar om att metodiskt
lösa ekvationer.]
’) Uppgiften att grekerna utbildade aritmetiken företrädesvis
till hjälp åt geometrien kan knappast anses vara fullt exakt. Tager
man ordet aritmetik i grekisk mening d. v. s. liktydigt med läran
om talens egenskaper, har denna lära endast undantagsvis af
grekerna blifvit använd inom geometrien. Afser man åter den
praktiska räknekonsten (grekernas logistik), så utbildades denna hos
grekerna företrädesvis till astronomiens tjänst, ehuru den
visserligen en och annan gång användes för annat ändamål, t. ex. af
Archimedes för beräkning af cirkelns omkrets.
2) Notisen om operationstecknens första införande hade
säkerligen blifvit af större intresse, om förf, angifvit, i hvilken ordning
de olika tecknen införts. Så som notisen nu är affattad, kan man
däraf icke se, om tecknen för operationer af första ordningen
infördes tidigare eller senare än tecknen för operationer af andra
ordningen. Värkliga förhållandet är, att tecknen och —
förekomma redan på 1400-talet, ehuru de till en början användes blott
i ett specielt fall; såsom allmänna additions- och subtraktionstecken
brukades de, så vidt kändt är, i tryck först 1518 i en lärobok af
Gramniateus. Vid medlet af 1500-talet infördes likhetstecknet —
af Recorde (1557). Däremot begagnades multiplikationspunkten (.)
först af Harriot (1631) och multiplikationskorset (X) samma år
af Oughtred, under det divisionstecknet anträffas först i en lärobok
af Rahn (1659). Slutligen må nämnas, att olikhetstecknen och
<jhärröra från den nyss nämde Harriot; tillägget: ”Leibnitz 1700”
är meningslöst eller oriktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
